The simple life in Rodney Bay
Agaren kommer pa sondag, men kommer att bo en hel del pa hotell. Har inte sa mycket annat att rapportera, har varit pa stranden nagra eftermiddagar med Luciano, en 50-arig cool italienare. Laser, solar, shoppar och pynjar i baten.
Tankte nu bara meddela att jag ar okej. :)
Havet må vara blåare, men gräset är inte alltid grönare
Jag visste ju att det skulle bli mycket ensam tid här, men det är sa tvära kast. Först umgas man intensivt i 10-11 dagar med gäster för att sedan inte ha nagot vettigt att göra under manga dagar. Man träffar inga nya människor som man kan etablera nagon sorts vänskap med och det är väldigt ensamt och det är jag inte van med. Och jag är inte van med att inte ha nagot att göra och det gör mig otroligt rastlös.
Min hemlängtan kulminerade igar da Ivers och Othmans akte hem och det enda jag kunde tänka pa var hur skönt det skulle vara att fa aka med hem. Skulle det vara varmt hemma, jag skulle ha en lägenhet och ett nytt jobb sa skulle jag söka mig hemat. Men ni vet, winners never quit and quitters never win och jag hör till den första kategorin. Jag pratade 40 min med bade syrran och Vicke igar och allt kändes mycket bättre efter det (förlat pappa för telefonräkningen) även om jag saknar er enormt efterat (och saknaden gar ju inte över). Idag ska jag fira fastlagstisdag med ärtsoppa och pannkaka, hittade tva konservburkar med ärtsoppa i var konservlager. Och sa hoppas vi att all hemlängtan gar över.
Jag har ganska mycket annat att berätta annars, bland annat är den dator som jag brukar använda pa väg till Finland sa det är därför som jag inte kan skriva dom där bokstäverna med prickar utan lite möda. Sitter dessutom nu pa ett Internetcafé. Och det betyder att jag inte kommer att kunna vara sa mycket online den närmaste tiden (= ännu mer ensam). Sen kommer vi att byta hemmahamn till Rodney Bay pa St. Lucia, eftersom man ännu strejkar här i Marin och den här marinan helt enkelt är ganska skit. Kanske ett litet mijöbyte gör gott, jag är faktiskt ganska trött pa den här ön nu när ingenting funkar. Vi ligger dessutom nu för ankar.
Jag ber om ursäkt för ett ytterst oorganiserat inlägg, lovar bättring och hoppas att ni har överseende. :)
En mängd tankar och kramar fran mig.
Dagens geografilektion
Förbise att kartans ursprungliga funktion är att visa "extant forests and mangroves". :)
Dom röda prickarna är alltså var vi har stannat. Start från Marin till Rodney Bay, vilket tog ca 4-5 timmar. Från Rodney åkte vi en lång dag ända till Bequia där vi stannade i två olika hamnar (tydligare på nästa karta). Från Bequia till Mustique (en dryg timmes segling) och från Mustique på östsidan om Bequia och västsidan om St. Vincent (ön som ligger norrom Bequia, glömde att sätta ut det namnet) och St. Lucia till Marigot. Från Marigot till Ste. Anne på Martinique som ligger på yttersidan om viken där Marin ligger.
Grenadinerna är flertalet öar som ligger mellan St. Vincent och Grenada. Våra anhalter på Bequia har jag satt ut och hamnen på Mustique. Den sista punkten söderut är en möjlig anhalt under vår kommande seglats, dvs. Tobago Cays som är en samling ännu mindre öar. Isf åker vi dit istället för att åka till Mustique.
Sådär, det var dagens geografilektion. Hoppas att ni njöt lika mycket som jag. :P
(Aj-joo, om ni sen inte vet var i världen de här öarna ligger så får ni faktiskt ta reda på det själva.)
Oh yesch, ze French
Nåja, ingen fara ännu. Vi har en båt full med konserver och påsmat och igår var jag och raidade den enda öppna kvartersbutiken på juice och gurka, så vi klarar oss. Man får vara kreativ med det lilla man har. :) Dessutom är det ganska bra diet med bara flytande föda som gazpacho och soppa. Vi har iaf så mycket mat att jag kunnat planera de första tre måltiderna innan vi når Rodney bay på St. Lucia och mätta kommer vi nog att bli. Och dessutom läste jag i en av våra guideböcker att i Rodney bay finns det största shoppingmallet på St. Lucia, så månne jag kanske t.o.m. ska hitta alla matvaror i samma butik och slippa cruisa runt i tre-fyra olika i två olika omgångar för att hitta allt jag behöver? Det skulle ju vara ett litet drömscenario.
Så jag har inte kunnat uträtta det jag borde och kommer att ha slappt tills gästerna kommer. Idag har jag dock listat upp alla måltider, vad jag behöver till dem och inventerat så jag vet vad jag exakt behöver köpa i Rodney. Det är nog ganska hurja shoppinglistor man lägger upp med 22 burkar juice och 70 ägg. :D
Ikväll ska jag avnjuta min fyra veckors vistelses längsta dusch so far och skrubba mig ren från topp till tå. Jag försöker dra ut på det så länge som möjligt för kunna njuta maximalt. (Vi ligger alltså vid brygga nu och har obegränsad mängd vatten och el, om jag inte nämnde det tidigare.)
Puss. (Och börja nu s****n kommentera, det är tråkigt att skriva då man inte får nån respons där hemifrån på nånting.)
Seglats nr.1: övrigt
Första dagen då vi seglade från Martinique till St. Lucia så såg vi plötsligt hur delfiner började simma med båten och följde med oss en stund. Tydligen var vi för långsamma med vår 8 knops fart så de övergav oss ganska fort.
Flygfiskar finns det lite överallt och dom är lustiga djur. Dom kan segla vid vattenytan i flera tiotals meter och sen "landar" dom med ett splash i följande stora våg. Dom är inte så stora, kanske 10-15 centimeter men lustiga. I stim flyger dom sen omkring vid vattenytan.
När satt och åt frukost i Admiralty Bay undrar en av gästerna vad som flyter där borta i vattnet ca 15 meter från båten. Det ser ut som ett stort beige-grön-brunt handfat med ett huvud som sticker upp övanför ytan emellanåt. Vi kan inget annat än konstatera att det är en havssköldpadda som kommit på besök. Den stannade inte så länge utan dök djupare efter en stund, men ganska tufft var det med besök. Och relativt stor var den med. Det är fascinerande att kunna se dom här djuren sådär bara, i sitt naturliga habitat.
Jag har varit helt otroligt trött under alla kvällar som vi har seglat, jag övervägde att poppa koffeinpiller i ett skede men det blev inget av det sen. Endera håller jag på att bli tråkig eller vuxen, jag vet inte riktigt vilket som är värre. Ansvarsfull är ett annat alternativ, men det försöker jag förtränga. :) Sjöluften, de tidiga morgnarna och nya intryck gör mig helt enkelt trött och jag tror att jag en kväll var vaken till kl. 24, alla andra kvällar var jag i säng före 23 och en kväll höll jag på att somna stående.
En annan tendens som jag har lagt märke till är... (trumvirvel) att jag blir allt mer lik min mamma. Mamma, det är absolut ingen dålig tendens, jag hade bara inte tänkt att jag skulle se så många sidor av dig redan vid så unga år. Men allvarligt talat så tänker jag flera gånger om dagen "det är lika bra att jag gör det här nu så har jag det gjort sen och kan slappna av", vilket du mamma har försökt lära mig sen jag typ fick nån sorts ansvar överhuvudtaget. Jag kan bara gratulera, nu har det gjort verkan. Jag diskar upp direkt efter måltider, förbereder frukostar på kvällen innan och ibland även luncher. Och det värsta är, att det är så himla skönt och det skulle jag inte alls vilja erkänna. :)
Nu ska jag lägga till lite bilder till inläggen och sen ska jag ta mig till båten, jag har nu suttit sedan 11 här och fixat med bilder och inlägg. Klockan är nu alltså snart 19.00...
Seglats nr.1: jobbet
Jobbet, ja. Orsaken till varför jag är här. I princip. :) Införskaffandet av mat och attiraljer har gått riktigt okej, man lär sig ju hela tiden var som funkar bäst och vad jag måste köpa mera nästa gång och så. Jag blir dock lätt frustrerad då jag måste cruisa runt i tre olika butiker för att hitta alla ingredienser till maten. Dessutom ska man inte räkna med att bara för att jag sett en vara i en butik att den alltid finns där, för det gör den inte. Om du ser något du behöver, köp det. (Shoppingens första regel, men vem hade trott att jag skulle behöva den vid mathandling?)
På det stora hela så har det gått bra, jag har kanske varit nöjd med 3/5 rätter. Mitt frukostkoncept med 4 olika sorters frukostar är jag mest nöjd med, några av luncherna har blivit middagar och några luncher måste jag kehittää till. Så länge jag har något att förbättra och lära mig så är ju allting bra och naturligt, sen då jag känner att jag inte har det så blir jag orolig för migg själv.
Jag och gasugnen på båten är inte de bästa av vänner. Vi lämnar det där.
Drinkfixas. Disk på G.
Men sen är det ju den där servicefaktorn. Jag sa åt någon innan jag åkte att jag inte förstår varför jag alltid tycks dra mig till serviceyrken, då jag inte uppskattar att bli omkring kommenderad och bara vara tvungen att tugga och svälja alla mindre trevliga kommentarer. Det har funnits stunder då jag varit så otroligt trött rent fysiskt och sen fått en kommentar som gjort att jag bara skulle vilja börja gråta. Jag kan ta skit, jag har skinn på näsan och jag kan borsta bort den mesta skiten från axlarna. Men skillnaden med det här jobbet jämfört med FC och teatern är att de här personerna försvinner inte efter en timme eller två, utan de stannar i 10 dagar. Jag har ingen arbetsbeskrivning, så om någon har sagt "Go fetch, woman" (vilket jag blivit tillsagd, och jag bryr mig inte om på vilket sätt man menar det för det är ändå respektlöst) så har jag inte sett någon annan utväg än att göra vad jag blir beordrad att göra. Jag jobbar i medeltal 6-8 timmar om dagen, 3-4 på morgonen, 1 på dagen och 2-3 på kvällen (om vi äter på båten). Att vara kock innebär inte bara att laga mat, det betyder även att duka, plocka fram, servera, plocka undan och diska. Och det tar sin lilla tid när man är ensam på ett litet utrymme och fixar för sex personer. Jag klagar inte, men ibland då jag har stigit upp före fem och fixat frukost, jobbat i 3 timmar i ett varmt pentry och sen gärna vill vila en stund så känner jag mig inte så pigg på att hämta öl åt någon som lika bra kan göra det själv. Dessutom inte på uppmaningen "Fetch woman". Jag hatar att svälja min stolthet och inte ha möjlighet att försvara mig själv, bara för att jag råkar ha som jobb att göra mat för gäster och ska vara trevlig. Det betyder inte att man kan säga vad som helst åt mig, förvänta sig vad som helst och dessutom tro att jag ska tycka att det är okej att bli kommenderad. Jag har en ganska enkel naturlig och inbyggd princip: jag är trevlig så länge jag blir behandlad med respekt, men då någon inte gör det så har jag väldigt svårt att behålla min yta trevlig. Och det måste jag jobba på om jag ska fortsätta utöva servicejobb som det här. Dessutom avskyr jag människor som kan kasta hur mycket skit som helst på andra människor, men så fort man kastar lite träffande skit tillbaka så vänder man kappan och blir otrevlig. Logiskt och rättvist? I think not.
Jag måste bara få avreagera mig och få ut det ur systemet, eftersom jag inte har haft någon att prata om det här med (förutom Vicke en stund idag). Visst överreagerar jag oxå, men det blir alltid en snöboll av sånt här. Och jag vet än en gång att det här är fel ställe att uttrycka mig på, men quite frankly my dear, I don´t care. Jag måste få ut det annars går jag sönder bit för bit. Och om någon tar åt sig så betyder det ju bara att jag har rätt, för varför skulle man bry sig om det inte finns sanning i ett påstående?
Seglats nr. 1: hamnar och öar
The Black Pearl i Rodney Bay marina, St. Lucia.
Förljande stopp efter Rodney var Bequia, and I dig. Admiralty Bay var precis så som jag hade föreställt mig Karibien. En medelstor hamn, båten fast i boj. Runt hela stranden fanns det en mängd barer och restauranger och längst uppe i hamnen fanns en huvudgata i glada färger med olika butiker, fruktmarknad, banker och skolor. På kvällarna var det fest på någon av barerna vid stranden och människor kom med sina små dinghys (=gummibåtar) och dansade på stranden till livemusik. Så som det ska vara! Jag fick en beundrare från första stund som jag råkade på vid tre olika tillfällen, och jag säger bara: en i varje hamn, baby, en i varje hamn. Den första kvällen åt vi på Devil´s table, ägd av en svensk så vi fick svensktalande service. Helt otroligt bra mat, jag åt faktiskt biff för omväxlings skull och den bara smälte i munnen.
Det svenskägda middagsstället. Admiralty Bay, Bequia.
Från Admiralty åkte vi till Friendship på samma ö. Friendship var ganska tom på båtar, typ en eller två andra båtar förutom oss så¨det kändes ganska öde. Dessutom blåste det in i viken hela tiden, dag som natt, så jag tyckte att det var lite störande. Och lite illamåendeframkallande.
Mustique var följande ö på programmet. Mustique är en privatägd ö som ägs av alla som har en villa på ö. Bland annat Mick Jagger, Shania Twain, Celine Dion och Hugh Grant har sommarhus här. Från havet såg öns "centrum" inte ut för mycket men var helt mysigt med sina typ 6 byggnader och en bar. Vi tog en taxi runt ön och det är nog en speciell ö. Plötsligt då man åker omkring i skog kan det dyka upp några hektar klippt gräsmatta out of nowhere. Och inga tecken på att någon skulle bo i närheten eller nåt liknande. Jag fick en lite klaustrofobisk känsla först, jag kände mig fångad i en amerikansk förortsidyll a la Karibien. Men ju längre vi var på ön desto mer tyckte jag om den och det lustiga i dess karaktär. Det var fake, men det var en funny fake fiilis som man fick. På Mustique köpte jag dessutom en tunika som jag blev kär i på två sekunder, så där var månadens shoppingkassa borta. (Nå nej.) På kvällen åt vi på Basil´s Bar, som lär ska vara Mick Jaggers favoritbar, och maten var okej.
Efter den långa seglatsen på fredagen åkte vi tillbaka till St. Lucia och Marigot Bay. Marigot bay är en liten lagun som ser ut att vara tagen ur en saga. Det finns ingen strand där havet tar slut och havet möts direkt av regnskog och man ser bara rötterna av all växtlighet. På kvällen såg lagunen ännu mer sagolik ut och alla byggnader som fanns runt omkring. Originalversionen av filmen Dr. Doolittle har spelats in här. På kvällen åt vi på Rainforest Hideaway där maten oxå var helt otroligt bra, jag åt räkor och pilgrimsmussla med risotto och lime-ingefärasås.
Regnbåge i Marigot Bay med restaurangen Rainforest Hideaway i bakgrunden. Jag posar i Marigot.
Så, mina absolut favorithamnar på den här resan är Admiralty på Bequia och Marigot på St. Lucia. Mustique är en hel historia för sig och räknas inte med i räkningen. :)
Seglats nr. 1: seglingen
På lördagen startade vi från Marin med sikte mot Rodney Bay Marina på St Lucia, ön söder om Martinique. Jag kände mig som en jättenoob och väntade bara på order och någon som kunde visa mig så att jag inte bara skulle vara i vägen.
Det blåste ganska hårt under seglingen och vågorna var ganska höga. Två av våra gäster mådde dåligt, den ena blev riktigt sjösjuk och spydde. Jag försökte känna efter hela tidenom jag mådde dåligt, men allt gick bra förutom då jag tänkte fixa lunch och gick ner under däck. Där var det varmt, kvavt och att stå och stirra ner i ett skärbräde samtidigt som man försöker hålla balansen var inte en bra idé utan jag började må dåligt så jag fick ge upp det försöket. Så bara jag håller mig på däck så mår jag inte dåligt.
När vi åkte från Rodney på måndagen var det tidig väckning eftersom vi hade en lång dag framför oss, närmare 9 timmar på havet eftersom vi skulle från St. Lucia till Bequia förbi St. Vincent. Längs med öarnas kust är det alltid lugnt och ofta går vi för maskin eftersom det inte finns tillräckligt med vind. Mellan St. Lucia och St. Vincent blåste det dock tillräckligt för hela seglatsen. 5-6 meters vågor i några timmar och vatten i seglet under två tillfällen. Jag satt ibland och upprepade vad Andrea Aalto sa åt mig innan jag skulle åka: Vad som än händer så kippar en segelbåt aldrig. Det var en tröst, tills en av gästerna påpekade att det stämmer, förutsatt att man inte får för mycket vatten i seglen. Men ärligt talat så har jag inte varit speciellt rädd, det tar en tid att vänja sig och man lär sig mycket om sin kropp och hur den fungerar. Man skulle ju nämligen tro att jag har en ganska låg tyngdpunkt med tanke på min kroppsform, men tydligen spelar det inte så stor roll eftersom jag har absolut ingen balans på båten. Jag går hela tiden och söker närmaste rep, stång eller mantåget for att få stöd eftersom jag är vinglig som efter en kväll på B. Men man lär sig att hitta var man ska sätta fötterna för att få stöd och vilka saker man kan ta tag i. Men att vara graciös på en segelbåt medan man seglar, det kan jag nog bara glömma.
De följande seglatserna var korta etapper; från Admiralty Bay till Friendship Bay (båda på Bequia) och från Bequia till Mustique. Lugna och trevliga seglatser utan action.
Resan upp norrut startade på fredagen från Mustique mot Marigot Bay på St. Lucia och var igen en lång dag, 7-17 seglade vi. Mycket mindre vind än på nervägen och ganska lugn dag. Jag fick styra de två sista timmarna innan vi anlände till Marigot, och jag kan bara konstatera att jag upplevt seglingens baksida. Helt otroligt tråkigt att styra då man kör för maskin och kör 6 knop och dessutom ska stirra på en punkt för att hålla kursen. Tänk er bara att köra bil på ettans växel och stirra på en prick i två timmar. Det var precis så roligt som det låter. Men nåja, kontraster finns det i alla intressen.
Från Marigot startade vi på lördagförmiddag och en lugn seglats även då. Då fick jag styra medan vi var på "öppet hav" och var lite mer utmaning och mer pelisilmä. Sen fick jag köra då vi ankrade vid Ste. Anne på Martinique och igår körde jag hela vägen in till Marin mellan korallrev. Och det gick helt bra!
Om kocken styr båten, vem är i köket?!
Jag har fortfarande ingen uppfattning om hur seglen riktigt funkar och vad som händer då jag drar i ett rep och ger ut i ett annat, men jag antar att jag får lära mig desto mer om den saken under följande seglats av far och son Othman. Nu har vi dessutom inte gjort så mycket åt seglen under seglatserna, så jag har inte heller haft så stor möjlighet att lära mig det. Men det kommer med tiden! Jag kan iaf skota in och ge ut rep, lossa veven från vinschen (haha) och jag fattar att mantåget går runt hela båten (fast jag visste det förut oxå, jag bara inte visste att det hette mantåg).
Tillbaka i Marin
Jag har funderat på hur jag ska lyckas återge allt vi har varit med om sen senast jag bloggade och har bestämt mig för att jag delar in det i några inlägg med olika teman; segling, hamnar och öar och jobb. Tror inte att ni har så stor nytta av att jag rabblar upp allt som en dagbok, dessutom blir det tråkigt så. :)
Imoron har jag förresten varit i Karibien i fyra veckor, celebration.
Till havs!
Some B. and E.
Igår på morgonen märkte Kiko att han inte hittade kuvertet där vi har haft vår shipmoney, alltså pengar som hör till båten och som är till för "båtens bästa", om vi säger så. Nåja, vi sökte lite men tänkte inte mer på det. På eftermiddagen då jag sitter på Mango Bay!! kommer vår granne, en tysk, fram till mig och säger att han har haft inbrott och att dom tagit hans dator, vilket har skett mitt på blanka dagen genom hans taklucka medan han var och hälsade på sin fru som ligger på sjukhus. Jag kan räkna 1+1 (och oftast blir det två) så jag messade Kiko och sade att vi kanske borde söka kuvertet på allvar, så vi åkte till båten och vände upp och ner på fören och salongen av båten. Men inget kuvert (där oxå Kikos pass var), dessutom var Kikos kamera och 47 ECD (East Caribbean Dollar) borta. Så vin kunde konstatera och tog i hand på att vi hade haft inbrott. Vi kan dock inte förstå när det har hänt, vi var ju och handlade på torsdagen och tog pengar ur kuvertet och på fredagskvällen vet jag att jag satte Kikos kamera från väskan på bordet. Så då fanns den iaf kvar. Men sen kan det ha hänt när som helst under fredagskvällen, lördagseftermiddagen eller på söndagen. Och en annan sak är säker, det har inte hänt medan vi har varit i båten, vilket ju är en enorm tröst. Jag använder båtens dator då vi är och surfar och jag tar den alltid ur väskan och lägger den på navigationsbordet eller salongsbordet direkt så jag kommer till båten, och då skulle tjuven högst antagligen oxå ha tagit den. Hur dom/han/hon har kommit är oxå ett litet mysterium eftersom vi alltid låser alla fönster och "dörren", men takfönstret längst fram är lite glappt.
Nåja, det värsta är ju passet, så vi försöker fixa det nu (pass behöver man ju då man checkar in och ut från alla öar). Idag har vi varit till Gendarmerie Nautique, den lokala polisen emd betoning på sjöfart, där vi hade en dryg timme med tre tjänstemän som gladeligen hjälpte oss att fixa en brottsanmälan och ett intyg åt Kiko att han hade blivit bestulen på sitt pass. Vi hade en rikitgt gemytlig stund där på kontoret, då en polisman satt och tolkade och två andra fixade. Den martiniqska polisen får alla trevlighetspoäng, även om vi knappast lär se våra saker eller pengar igen. Dessutom fick vi skjuts till stan igen (polisstationen låg en bit utanför stan) av en av poliserna, så vi tackade och tog emot å det varmaste. Imoron ska vi åka till den svenska konsulatet i Lamentin (vid huvudstaden) och förska gå vidare med projektet "fixa-ett-pass-åt-Kiko".
Men ni kan andas ut nu där hemma, för det är bara världsliga ting som försvunnit, eller hur brukar du säga mamma? Jag som annars har svårt med att människor med illa sinne är nära mina ägodelar (jag minns mitt äckel efter att jag fått hem min plånbok på posten efter att jag blivit bestulen i Genéve) har faktiskt inga större problem den här gången. Kanske främst för att jag vet att jag inte varit hemma då det hänt, att det inte specifikt är mina saker som blivit stulna och att jag på ett sätt eller annat har varit lite förberedd på något sånt här. Men som sagt, jag är okej och på lördag åker vi från Marin och nästa gång vi kommer tillbaka så lägger vi oss inte i samma brygga, som ligger lite längre bort och inte är lika bevakad.
En annan sak som upptagit min tid de senaste dagarna är att jag märkte en sak med min ansökan till Hanken som jag inte tidigare upptäckt. Efter att jag mejlat med en på IMF så fick jag det verifierat att jag missförstått en grej, vilket betyder att jag inte i vår ännu heller kan söka in till magistersprogrammet i MF. Men jag tar ingen stress (jag tror att jag har anammat den karibiska "tomorrow, tomorrow"-attityden till livet ganska framgångsrikt hittills), jag insåg att det inte betyder så mycket i praktiken utan jag kan gå ganska många kurser utan att vara inskriven. På sin höjd betyder det att jag tar min examen ett halvår senare, alltså till julen 2011 istället för våren 2011. Och jag måste säga, jag värderar mycket mer de här månaderna i Karibien än ett halvår hemma. Allt fixar sig i slutändan och skulle det inte mot förmodan göra det så tänker jag bli en sofistikerad spugg som damen i Paris med jordgubben i glaset. ;)
Just nu sitter jag på Zanzibar och dricker en Carib-öl, tänkte att jag skulle uppdatera er angående de senaste dagarnas händelser då jag varit slö med att uppdatera på sistone. Fr.o.m. att vi åker iväg med första gruppen på lördag så kommer jag antagligen inte att ha lika mycket tillgänglighet till Internet, så då blir det mindre bloggat.
Annars har vädret varit okej de senaste dagarna, ganska mycket regn trots att det är varmt. Jag har förberett den kommande chartern med att göra mysli och Nigellas frukosbars, och så har jag gjort en ganska exakt inhandlingslista som jag ska börja avverka på torsdag. Idag har jag haft storstädning av spisen och försökt få bort allt med pata-pata (som förresten är min nya goda vän, finns det en fanclub för pata-pata på Facebook?). Nu börjar jag så småningom ha koll.
Puss på er där hemma, fick lite Åbosaknad ida då jag pratade med Janna. Ni är så söta!
Helg på ankomst
Dagarna går helt otroligt snabbt. Kan inte förstå att det redan är fredag, tyckte det var måndag igår. Mina dagar har sett ganska lika ut denna vecka; frukost, solande, surf mitt på dagen då det är som varmast, solande igen på eftermiddagen, matfixande innan det blir mörkt, middag, sen planerande av menyn och lässtund på kvällen. Dessutom har jag varit jättetrött de senaste dagarna så jag har somnat redan kl. 22. Jag börjar ha frukost- och lunchmenyerna under kontroll nu, har idag börjat med att fixa på middagarna och planera dem.
I förrgår regnade det ganska mycket, speciellt på natten (jag frös t.o.m. där en 4-tiden) så gårdagen var ganska frisk i luften. Jag har tagit det ganska lugnt nu, solat, surfat och läst. Igår var vi och handlade lite mat till Leader Price, vilket ju är ett litet projekt i sig. Först tar vi jollen till en brygga som ligger vid stranden där som Leader Price är, sen gå en bit till butiken, handla, lassa maten i båten, tillbaka till båten och sen skölja alla saker man handlat innan man tar ombord dem på båten så att man undviker att få in kackerlackägg i båten (vilket vi mot alla pris vill undvika). Och sen lassa in allt i båten (sköljandet gör vi på aktern med duschen där) och kylskåpet/vart det nu ska. Det kommer att ta en hel dag sen då jag bland annat ska köpa 20 burkar juice till våra chartrar.... Dessutom märkte jag att dom inte har allt jag behöver på Leader Price, vilket antagligen betyder att jag kommer att vara tvungen att handla från två butiker och den andra ligger närmare vår båtplats men längre ifrån stranden med jolleparkering.
Nu har vi oxå i stort fått reda på när ägaren kommer hit, och det är i princip 12.3-4.4. Så om nån känner sig manad med en ex tempore semester med segling i Karibien 25.2-10.3, eller 4.4-> så är det bara att höra av sig! Vi tar gärna emot lite sällskap, speciellt om det är bekant sådant. :)
Idag åkte våra norska grannar söderut mot St. Lucia så nu har vi ingen att hälsa god morgon till eller småprata med längre. Har varit en extra trygghet att ha dem där och veta att man aldrig är ensam.
Ikväll ska vi antagligen gå på middag med de där finska herremännen som var förbi båten förra veckan. Dom är tillbaka i Marin nu och väntar på att deras några bekanta ska komma hit. Jag tror nästan att jag ska tvätta håret, sätta på mig klänning och sminka mig (för första gången sen jag kom hit) om det blir någon middag.
Jag är förresten ganska glad i mina nya shorts som jag köpte i FDF förra veckan. Dom är vita, och mina relativt vita ben känns snäppet brunare i dem. Jee. :)
Vardag
Jag har drömt så otroligt mycket sen jag kom hit. I natt drömde jag att min lägenhethet hemma i Åbo hade blivit en tvåa medan jag var borta och nu hade jag plats för bykmaskin och ett enormt badrum. Jag bara hoppades på att hyresvärden inte skulle märka förändringen och höja hyran... En annan natt drömde jag att jag skulle gifta mig med någon som jag från början sa att vi kommer att skilja oss inom två år. Så vi ställde in bröllopet. (Dessutom försvårades mitt giftemål med den här mannen i fråga eftersom han inte hade någon segelbåt eller kunde segla, vilket är ett nytt krav på min kommade man. Nej syrran, jag kommer knappast nånsin att gifta mig med dom kraven.) Jag vet inte om det är värmen eller för att det är så många nya intryck som gör att jag drömmer extra mycket och extra detaljerat, men ibland vet jag inte om vissa saker är sant eller inte.
Båten från utsidan. Båtar i hamnen. Min utsikt för det mesta.
Ska försöka att hålla lite tightare diet nu framöver. Jag är inte alls hungrig på dagen då det är som hetast så jag äter bara två mål om dagen nu, frukost och sen lunch/middag på sen eftermiddag (kan du tänka dig det, pappa?). Bara man dricker mycket så går det bra och jag är inte alls hungrig senare på kvällen.
Tror att jag ska tvätta lite kläder då jag kommer tillbaka till båten, vissa saker börjar bli i behov av tvätt.
Det var den dagsrapporten.
Bild- och hemuppdatering
Pratade med mamma igår på telefon och det var nog ett efterlängtat ögonblick. Har chattat en timme med min Muskotnöt Mäkistartti nu, så nu känns ni lite närmare och jag är lite mer uppdaterad. Saknar er alla!
Blip
Polerade de sista kastrullerna och gick igenom kökslådorna på förmiddagen och på eftermiddagen har jag bara slappat, solat och läst. Solen är lite annorlunda här, det ser ut som om jag skulle bli röd direkt men sen på kvällen är jag inte alls röd längre. Nåja, i duschen märkte jag iaf att jag fått färg och lite ränder. Äntligen. :) Var till den andra butiken på eftermiddagen (den ligger en bit bort, men eftersom jag solat var jag redan svettig så jag resonerade att det iaf inte kunde bli värre) och där hade dom mer kött än i LeaderPrice som vi var till tidigare. Men det är ganska dyrt, på ganska samma nivå som hemma och ibland lite dyrare. På fruktmarknaden är det ganska billigt, men kvaliteten på grönsakerna och frukten där är inte så hög. Nåja, nån mat ska jag väl få ihop av det.
Tre irritationsobjekt:
1. Ex tempore regnskurar. Oftast under natten och morgonen, men även under dagen. Plötsligt kommer det ett störtregn på några minuter och allt är vått. Man förstår varför ön är grön iaf.
2. Kackerlackor. Huj. Såg just två stycken på toan här på Mango Bay och det finns nog knappast ett äckligare kräk än det. Jag är livrädd för att vi ska få in dem på båten.
3. Männen på Martinique. Nej, jag tar det inte som en komplimang att ni visslar då nå åker förbi och nej, jag tycker inte att det är smickrande att ni försöker prata med mig. Bara för att jag är blond vill jag inte bli behandlad som ett objekt.
Skulle ta med kameran och ladda in mina bilder på datorn nu då jag kom till Mango Bay !!, men glömde förstås kameran hemma på båten. (Jag pratar förresten redan om "hem" och "hemma" då jag pratar om Cara Mia.) Nytt försök imoron, men ärligt talat så har jag inte fotat så mycket ännu.
Sabbat
Jag har inte på två dagar varit på nätet och OJ va skönt det var ida då jag fick logga in. Vi gjorde ett försök på dagen på Mango Bay !! då vi åt frukost men nätet var nere som vanligt där, så nu på kvällen gick jag till Zanzibar istället. Vi beslöt att vi skulle ha en sabbatsdag ida, vi har nu i två dagar städat och donat i båten och jag har bland annat haft ut allt, allt från alla skåp och luckor och radat om alla konserver, fått in mina saker i min kabyss, och tagit bort allt rost från alla metallköksaker. Jag tror att jag aldrig har svettats så mycket som de här två dagarna, det blir nämligen ganska varmt under däck i det här klimatet. Men nåja, jag har lite kvar att putsa och greja vilket tar en eller två dagar till. (eller tre om jag slappar mycket) Sen kommer jag att vara tvungen att ordna om allt inför våra seglatser eftersom det tillkommer en hel del mat inför dom. Men, det är senare bekymmer.
För två dagar sen, alltså på fredag, fick vi grannar. Ett norsk par som undra om dom fick förtöja i oss då dom inte fick plats nån annastans. Finn och Reidun (kan det blir mer typiskt?) är på världen runt seglats och starta i juni från Oslo. Runt 55 antar jag och vi har riktigt roligt tillsammans trots att dom skulle kunna vara mina föräldrar. På fredagen var dom över till oss på öl och skumpa och igår gjorde jag sallad och Skagen-röra som vi bjöd på vilket ledde till lite mer vin och lite mer vin... Jag tussade i säng redan kl. 22, men tydligen hade jag missat lite och satt min ena lins utanför dosan så nu är jag en månadslins fattigare. Fiffigt, Elin. Att dom skulle komma över på besök var dessutom en av orsakerna att vi fick båten så snabbt städad på fredag... :) 
Ser ju nästan ut som Finngulf egna bilder lite längre ner, eller hur? :)
Nu börjar ändå jorden bli ganska liten. När jag kom till båten idag efter frukosten på Mango Bay !! så står det igen två typer vid vår båt och då jag kommer så börjar dom prata finska med mig (jag tror förresten på allvar att jag pratat mer finska i Karibien på en vecka än vad jag gjort hemma under hela hösten) och det visar sig att dom träffat Kiko i Bruke i somras med Cara Mia och nu hade dom fått syn på den här. Dessutom hade den ena sett båten då den va utställd i Hamburg i höstas. Det är ju snart nästan inte roligt mera med såna här sammanträffanden. :)
På eftermiddagen idag solade jag och läste på båten så nu känner jag faktiskt att jag fått lite färg. Men en sak kan man iaf glömma; att jag nånsin kommer att känna mig ren under tiden jag är här. För det första har vi begränsat med duschvatten, speciellt nu då vi ligger i hamn. Sen svettas man hela tiden och luften är så full med salt att ansiktet är en enda mix av salter. Trots att jag tvättar, putsar och smörjer in så är slutresultatet detsamma. Men den positiva saken är att amn vänjer sig ganska fort. Igår hade jag en t-shirt med en fläck på, vilket jag aldrig annars skulle ha. Men jag bryr mig inte riktigt. Mitt hår har jag bara tvättat en gång sen jag kom hit, men inte heller det spelar så stor roll eftersom jag har det fast i svans hela tiden och håret från ansiktet eftersom det annars är så i vägen.
Nu ska jag iaf ta mitt klibbiga jag till baren och beställa nånting att dricka innan jag fortsätter söka nya recept på nätet.
A tout!
And the quest continues...
Okej, jag tror att Kiko är Jack. Men det har jag iofs vetat sedan starten. MEN, idag såg jag min William Turner. En hotter fransman som åt på samma restaurang som vi. Mm-mm-mmm.
Tänkte att jag bloggar idag oxå när man inte vet när det passar att nörda sig nästa gång, det kan vara imoron eller om några dagar. Vi kommer nog att vara åtminstone några dagar i Marin ännu, första chartern har vi 30.1. Men kanske åker vi ut innan dess. Nu sitter vi på L´Zanzibar istället för Mango Bay !! (utropstecknen är tydligen viktiga...), åt middag här oxå.
Idag har jag igen kört bil (vi behöll bilen ännu en dag) och nu dessutom i Fort-de-France som är en ganska stor stad och huvudstaden på ön. Jag sökte febrilt efter ett par nya shorts eftersom jag inte hittar mina svarta (kanske för att jag inte har dom med?) och dessutom har jag glömt att ta med min favoritbikiniöverdel. Sen åkte vi runt lite på ön tills det blev mörkt (ca 18.15) och sen kom vi hem. 
Standen i Le Diamant, solnedgång i Trois Ilets och palmer.
På förmiddagen då jag satt på däck kom det en man ut på vår brygga, tittade lite försynt på vår båt och säger sedan morjens. Han börjar prata finska med mig (och jo, jag svarade på finska) och när Kiko kommer upp säger jag på svenska att jag hittat en landsman varpå mannen säger att han nog talar svenska och är alltså finlandssvensk. Ack, vår ankdamm. Han hade iaf hört om vår Finngulf (som det int finns så många av) och att vi var i hamn av en annan finne som hade sett Cara Mia då dom anlände förra veckan till Marin. Han skulle åka hem idag men komma tillbax om tio dagar för att sedan segla norrut, sedan södra Kuba, Miami och sen över Atlanten till Medelhavet i april. Nåja, sen då vi var i FDF gick vi in i en seglingsbutik och första vi stöter på är en finsk skeppare som seglar en Swan som Kiko hade träffat på Bequia eller St. Lucia i helgen. Funny är det nog att stöta på "bekanta" även här.
Med tanke på mitt förra inlägg så glömde jag några saker:
1. Uteliggarna finns det naturligtvis i Paris oxå, men dom är snäppet mer fancy än i Finland. En tant drack dunkvittvin ur champagneglas och en jordgubb i. Ska man va uteliggare så kan man väl vara det med stil.
2. Såg Mamma Mia på flyget. När kryper Pierce på stranden som ni pratat om? Jag missade nog totalt den scenen.
Nu ska jag Facebooka lite och sen antagligen gå tillbax till båten och sova.
<3
Two nights in Paris, one night in par(ad)is(e).
Söndagen var kanske inte den allra smidigaste dagen i mitt liv, men jag tyckte inte att en flygresa skulle sätta stopp för Mias 50-årsfest på lördag så då får man ta konsekvenserna oxå. Helt perfekt att få träffa hela släkten innan jag åkte, men jag vill ännu poängtera att jag bara ska vara här drygt 3 mån, inte resten av mitt liv. :) När jag sen var framme i Paris efter en sömnbetonad flygresa så droppa jag bara min väska på hotellrummet och gick ut på stan för att kolla in alla söndagsöppna affärer. Lyckades hitta vad jag sökte, dvs. ett Gucci-bälte (exakt sådant jag vill ha och dessutom på -50% rea), en varm tröja eftersom det var SVINkallt i Paris och sen hitta jag förstås ett par skor på Zara. Efter middag på nåt random brasserie var jag färdig för sängen.
Måndagen promenerade jag runt på stan och gjorde några av måstena som Triumfbågen, men mestadels tillbringade jag tiden på shoppinggatorna och köpte det sista nödvändiga som jag behövde inför resan. Åt på ett brasserie som jag hittade i en guidebok och kypmästaren övertalade mig att ta husets specialitet, som var grisfötter. Nåja, om vi säger så så äter jag int det fler gånger. :) Men en erfarenhet rikare! Ska lägga upp bilder sen bara jag hittar min kabel...
Grisfoten. Mmm...?
På tisdag hann jag inte med så mycket annat än en dusch och sen åkte jag till Orly. Allt ok, 8hs flygresa och 4 filmer senare var jag framme i Fort de France där jag löste ut de andras flygbiljetter till följande dage. Taxi till Marin, som är vår hemmahamn, där jag fick vänta på Kiko eftersom de hade blivit stannade av tullen vid infart till hamnen och kontrollen tog 1½ timme. Jag va ganska trött då min kropp var 6 timmar före, så jag gick ganska fort och sova.
Idag har vi tankat båten med diesel och vatten, fixat bryggplats (hade ankarplats igår) och sen hyrde vi bil och åkte och badade till Le Diamant innan vi körde Mark, Anna och Aleksi till flygplatsen som alltså åkte hem ida. Sen körde JAG hem bilen till Marin, så check på den saken med. Efter ett snabbt besök i lokala supermarketen åkte vi till båten där jag diskade undan lite och städade min kabyss (än en gång, så är det då man lever i en väska). Imoron ska vi börja inventera och åka och handla innan vi lämnar tillbaka bilen, och sen börja fixa så att vi får båten i skick för just nu ser det ut som om... fyra personer skulle ha åkt över Atlanten med den. ;) (Kiko vill inte att jag förklarar läget desto utförligare.)
Just nu sitter vi på den lokala baren, Mango Bay, och utnyttjar gratis nät. Jag har lite bränt mig på ryggen idag, trots att vi inte varit så mycket i solen. Varmt är det, ca 29 på dagen men med några tropiska regnskurar ibland på natten och morgonen. Och moln är bara uppskattat ännu tills jag har acklimatiserat mig lite mer. Annars mår jag bra, ni kan vara lugna där hemma. Det har blåst ovanligt hårt det senaste dygnet, men har lugnat sig lite nu. Det var en ganska guppig natt igår med en massa nya ljud, men jag har sovit bra. Så småningom ska vi sluta datornörda (vi sitter nu mittemot varandra i matchande skjortor som vi utsett till besättningskjortor ;)) och ta gummibåten till Cara Mia. Fråga om det är nåt, glömmer bort allt möjligt och omöjligt.
Puss på er där hemma, tänker på er (men int så ofta ;)).
Nu jäklar, nu åker vi!
Vi har redan några charterveckor inbokade, den första med start den 30.1 men det kan hända att jag inte står så mycket i köket då utan mer lär mig segla. Vi får se. Jag tycker det är så skönt att jag absolut inte har en aning om vad jag ska förvänta mig, nu ska jag har 15 veckor i Karibien utan onödig planering och ta dagen som den kommer. Aj-jo, jag har bara biljett dit nu, så får se när jag kommer hem... :) Nej, jag borde nog ta mig hem till wappen. Kanske tidigare?
Oförutsägbarhet
Jag tänker inte gå in på detaljer eftersom jag inte anser mig ha rätten att berätta hela händelseförloppet på ett forum där alla kan läsa vad jag skriver. Saken berör dock min pappa och hans hälsa (vilken jag var orolig för redan i mitt förra inlägg) och en akut operation där han inte gavs stora chanser att överleva. Min pappa är dock en av de mest envisa människor jag känner, och det är en av de största orsakerna till att han fortfarande är här med oss.
Jag har alltid haft stöd av min familj (med vissa undantag den senaste tiden) och jag känner att det är min tid att betala tillbaka för allt som dom offrat för mig. Jag har inte hjärta att åka iväg när min familj satts i rungning och nu är det min tur att ta ansvar. Jag kan och vill inte lämna allt då situationen är som den är och lyckligtvis har jag en förstående kapten. Förhoppningsvis går allt väl och jag kan åka till Karibien till nyår istället och det är min största önskan just nu, förutom att jag hoppas att pappa blir frisk och samma starka person som tidigare. (Vilket jag iofs inte tvivlar en sekund på.)
Tack till mina vänner, min extra familj, som stöttar mig då jag är som mest slagen. Utan er skulle allt ha varit tusenfalt värre.
