εσσι

Inte så mycket B, men ganska mycket E. Vi har alltså haft inbrott i båten, men vi vet inte riktigt när. :)

Igår på morgonen märkte Kiko att han inte hittade kuvertet där vi har haft vår shipmoney, alltså pengar som hör till båten och som är till för "båtens bästa", om vi säger så. Nåja, vi sökte lite men tänkte inte mer på det. På eftermiddagen då jag sitter på Mango Bay!! kommer vår granne, en tysk, fram till mig och säger att han har haft inbrott och att dom tagit hans dator, vilket har skett mitt på blanka dagen genom hans taklucka medan han var och hälsade på sin fru som ligger på sjukhus. Jag kan räkna 1+1 (och oftast blir det två) så jag messade Kiko och sade att vi kanske borde söka kuvertet på allvar, så vi åkte till båten och vände upp och ner på fören och salongen av båten. Men inget kuvert (där oxå Kikos pass var), dessutom var Kikos kamera och 47 ECD (East Caribbean Dollar) borta. Så vin kunde konstatera och tog i hand på att vi hade haft inbrott. Vi kan dock inte förstå när det har hänt, vi var ju och handlade på torsdagen och tog pengar ur kuvertet och på fredagskvällen vet jag att jag satte Kikos kamera från väskan på bordet. Så då fanns den iaf kvar. Men sen kan det ha hänt när som helst under fredagskvällen, lördagseftermiddagen eller på söndagen. Och en annan sak är säker, det har inte hänt medan vi har varit i båten, vilket ju är en enorm tröst. Jag använder båtens dator då vi är och surfar och jag tar den alltid ur väskan och lägger den på navigationsbordet eller salongsbordet direkt så jag kommer till båten, och då skulle tjuven högst antagligen oxå ha tagit den. Hur dom/han/hon har kommit är oxå ett litet mysterium eftersom vi alltid låser alla fönster och "dörren", men takfönstret längst fram är lite glappt.

Nåja, det värsta är ju passet, så vi försöker fixa det nu (pass behöver man ju då man checkar in och ut från alla öar). Idag har vi varit till Gendarmerie Nautique, den lokala polisen emd betoning på sjöfart, där vi hade en dryg timme med tre tjänstemän som gladeligen hjälpte oss att fixa en brottsanmälan och ett intyg åt Kiko att han hade blivit bestulen på sitt pass. Vi hade en rikitgt gemytlig stund där på kontoret, då en polisman satt och tolkade och två andra fixade. Den martiniqska polisen får alla trevlighetspoäng, även om vi knappast lär se våra saker eller pengar igen. Dessutom fick vi skjuts till stan igen (polisstationen låg en bit utanför stan) av en av poliserna, så vi tackade och tog emot å det varmaste. Imoron ska vi åka till den svenska konsulatet i Lamentin (vid huvudstaden) och förska gå vidare med projektet "fixa-ett-pass-åt-Kiko".

Men ni kan andas ut nu där hemma, för det är bara världsliga ting som försvunnit, eller hur brukar du säga mamma? Jag som annars har svårt med att människor med illa sinne är nära mina ägodelar (jag minns mitt äckel efter att jag fått hem min plånbok på posten efter att jag blivit bestulen i Genéve) har faktiskt inga större problem den här gången. Kanske främst för att jag vet att jag inte varit hemma då det hänt, att det inte specifikt är mina saker som blivit stulna och att jag på ett sätt eller annat har varit lite förberedd på något sånt här. Men som sagt, jag är okej och på lördag åker vi från Marin och nästa gång vi kommer tillbaka så lägger vi oss inte i samma brygga, som ligger lite längre bort och inte är lika bevakad.

En annan sak som upptagit min tid de senaste dagarna är att jag märkte en sak med min ansökan till Hanken som jag inte tidigare upptäckt. Efter att jag mejlat med en på IMF så fick jag det verifierat att jag missförstått en grej, vilket betyder att jag inte i vår ännu heller kan söka in till magistersprogrammet i MF. Men jag tar ingen stress (jag tror att jag har anammat den karibiska "tomorrow, tomorrow"-attityden till livet ganska framgångsrikt hittills), jag insåg att det inte betyder så mycket i praktiken utan jag kan gå ganska många kurser utan att vara inskriven. På sin höjd betyder det att jag tar min examen ett halvår senare, alltså till julen 2011 istället för våren 2011. Och jag måste säga, jag värderar mycket mer de här månaderna i Karibien än ett halvår hemma. Allt fixar sig i slutändan och skulle det inte mot förmodan göra det så tänker jag bli en sofistikerad spugg som damen i Paris med jordgubben i glaset. ;)

Just nu sitter jag på Zanzibar och dricker en Carib-öl, tänkte att jag skulle uppdatera er angående de senaste dagarnas händelser då jag varit slö med att uppdatera på sistone. Fr.o.m. att vi åker iväg med första gruppen på lördag så kommer jag antagligen inte att ha lika mycket tillgänglighet till Internet, så då blir det mindre bloggat.

Annars har vädret varit okej de senaste dagarna, ganska mycket regn trots att det är varmt. Jag har förberett den kommande chartern med att göra mysli och Nigellas frukosbars, och så har jag gjort en ganska exakt inhandlingslista som jag ska börja avverka på torsdag. Idag har jag haft storstädning av spisen och försökt få bort allt med pata-pata (som förresten är min nya goda vän, finns det en fanclub för pata-pata på Facebook?). Nu börjar jag så småningom ha koll.

Puss på er där hemma, fick lite Åbosaknad ida då jag pratade med Janna. Ni är så söta!