εσσι

Följande ö söderut från Martinique är St. Lucia och den var vårt första stopp. Vi ankrade i Rodney Bay och åkte in till marinan för att checka in (man måste alltså checka in och ut från varje ö som man kommer till för att de ska ha koll på vem som besöker ön.) Där såg vi skeppet Unicorn som agerat som the Black Pearl i vissa scener i Pirates of the Caribbean-filmerna. Uuh, trivia. På eftermiddagen åkte vi till Pidgeon Island som nu är ihopbyggd med resten av St. Lucia och besökte Fort Rodney samt klättrade upp till en signalpunkt som låg 110m över havet och då menar jag direkt över havet. Jag var inte så imponerad av Rodney, det kändes ganska sterilt och under development, men vi såg ju bara en liten del av marinan oxå. Hela bukten är ganska stor så jag fick inget grepp om själva stället och det bidrar till att jag inte fattade tycke för Rodney. Trippen upp på Pidgeon Island var dock lyckad och man hade en helt otrolig utsikt därifrån.



The Black Pearl i Rodney Bay marina, St. Lucia.

Förljande stopp efter Rodney var Bequia, and I dig. Admiralty Bay var precis så som jag hade föreställt mig Karibien. En medelstor hamn, båten fast i boj. Runt hela stranden fanns det en mängd barer och restauranger och längst uppe i hamnen fanns en huvudgata i glada färger med olika butiker, fruktmarknad, banker och skolor. På kvällarna var det fest på någon av barerna vid stranden och människor kom med sina små dinghys (=gummibåtar) och dansade på stranden till livemusik. Så som det ska vara! Jag fick en beundrare från första stund som jag råkade på vid tre olika tillfällen, och jag säger bara: en i varje hamn, baby, en i varje hamn. Den första kvällen åt vi på Devil´s table, ägd av en svensk så vi fick svensktalande service. Helt otroligt bra mat, jag åt faktiskt biff för omväxlings skull och den bara smälte i munnen.


Det svenskägda middagsstället.                  Admiralty Bay, Bequia.

Från Admiralty åkte vi till Friendship på samma ö. Friendship var ganska tom på båtar, typ en eller två andra båtar förutom oss så¨det kändes ganska öde. Dessutom blåste det in i viken hela tiden, dag som natt, så jag tyckte att det var lite störande. Och lite illamåendeframkallande.

Mustique var följande ö på programmet. Mustique är en privatägd ö som ägs av alla som har en villa på ö. Bland annat Mick Jagger, Shania Twain, Celine Dion och Hugh Grant har sommarhus här. Från havet såg öns "centrum" inte ut för mycket men var helt mysigt med sina typ 6 byggnader och en bar. Vi tog en taxi runt ön och det är nog en speciell ö. Plötsligt då man åker omkring i skog kan det dyka upp några hektar klippt gräsmatta out of nowhere. Och inga tecken på att någon skulle bo i närheten eller nåt liknande. Jag fick en lite klaustrofobisk känsla först, jag kände mig fångad i en amerikansk förortsidyll a la Karibien. Men ju längre vi var på ön desto mer tyckte jag om den och det lustiga i dess karaktär. Det var fake, men det var en funny fake fiilis som man fick. På Mustique köpte jag dessutom en tunika som jag blev kär i på två sekunder, så där var månadens shoppingkassa borta. (Nå nej.) På kvällen åt vi på Basil´s Bar, som lär ska vara Mick Jaggers favoritbar, och maten var okej.

Efter den långa seglatsen på fredagen åkte vi tillbaka till St. Lucia och Marigot Bay. Marigot bay är en liten lagun som ser ut att vara tagen ur en saga. Det finns ingen strand där havet tar slut och havet möts direkt av regnskog och man ser bara rötterna av all växtlighet. På kvällen såg lagunen ännu mer sagolik ut och alla byggnader som fanns runt omkring. Originalversionen av filmen Dr. Doolittle har spelats in här. På kvällen åt vi på Rainforest Hideaway där maten oxå var helt otroligt bra, jag åt räkor och pilgrimsmussla med risotto och lime-ingefärasås.


Regnbåge i Marigot Bay med restaurangen Rainforest Hideaway i bakgrunden.        Jag posar i Marigot.

Så, mina absolut favorithamnar på den här resan är Admiralty på Bequia och Marigot på St. Lucia. Mustique är en hel historia för sig och räknas inte med i räkningen. :)