Havet må vara blåare, men gräset är inte alltid grönare
Jag visste ju att det skulle bli mycket ensam tid här, men det är sa tvära kast. Först umgas man intensivt i 10-11 dagar med gäster för att sedan inte ha nagot vettigt att göra under manga dagar. Man träffar inga nya människor som man kan etablera nagon sorts vänskap med och det är väldigt ensamt och det är jag inte van med. Och jag är inte van med att inte ha nagot att göra och det gör mig otroligt rastlös.
Min hemlängtan kulminerade igar da Ivers och Othmans akte hem och det enda jag kunde tänka pa var hur skönt det skulle vara att fa aka med hem. Skulle det vara varmt hemma, jag skulle ha en lägenhet och ett nytt jobb sa skulle jag söka mig hemat. Men ni vet, winners never quit and quitters never win och jag hör till den första kategorin. Jag pratade 40 min med bade syrran och Vicke igar och allt kändes mycket bättre efter det (förlat pappa för telefonräkningen) även om jag saknar er enormt efterat (och saknaden gar ju inte över). Idag ska jag fira fastlagstisdag med ärtsoppa och pannkaka, hittade tva konservburkar med ärtsoppa i var konservlager. Och sa hoppas vi att all hemlängtan gar över.
Jag har ganska mycket annat att berätta annars, bland annat är den dator som jag brukar använda pa väg till Finland sa det är därför som jag inte kan skriva dom där bokstäverna med prickar utan lite möda. Sitter dessutom nu pa ett Internetcafé. Och det betyder att jag inte kommer att kunna vara sa mycket online den närmaste tiden (= ännu mer ensam). Sen kommer vi att byta hemmahamn till Rodney Bay pa St. Lucia, eftersom man ännu strejkar här i Marin och den här marinan helt enkelt är ganska skit. Kanske ett litet mijöbyte gör gott, jag är faktiskt ganska trött pa den här ön nu när ingenting funkar. Vi ligger dessutom nu för ankar.
Jag ber om ursäkt för ett ytterst oorganiserat inlägg, lovar bättring och hoppas att ni har överseende. :)
En mängd tankar och kramar fran mig.
Dagens geografilektion
Förbise att kartans ursprungliga funktion är att visa "extant forests and mangroves". :)
Dom röda prickarna är alltså var vi har stannat. Start från Marin till Rodney Bay, vilket tog ca 4-5 timmar. Från Rodney åkte vi en lång dag ända till Bequia där vi stannade i två olika hamnar (tydligare på nästa karta). Från Bequia till Mustique (en dryg timmes segling) och från Mustique på östsidan om Bequia och västsidan om St. Vincent (ön som ligger norrom Bequia, glömde att sätta ut det namnet) och St. Lucia till Marigot. Från Marigot till Ste. Anne på Martinique som ligger på yttersidan om viken där Marin ligger.
Grenadinerna är flertalet öar som ligger mellan St. Vincent och Grenada. Våra anhalter på Bequia har jag satt ut och hamnen på Mustique. Den sista punkten söderut är en möjlig anhalt under vår kommande seglats, dvs. Tobago Cays som är en samling ännu mindre öar. Isf åker vi dit istället för att åka till Mustique.
Sådär, det var dagens geografilektion. Hoppas att ni njöt lika mycket som jag. :P
(Aj-joo, om ni sen inte vet var i världen de här öarna ligger så får ni faktiskt ta reda på det själva.)
Oh yesch, ze French
Nåja, ingen fara ännu. Vi har en båt full med konserver och påsmat och igår var jag och raidade den enda öppna kvartersbutiken på juice och gurka, så vi klarar oss. Man får vara kreativ med det lilla man har. :) Dessutom är det ganska bra diet med bara flytande föda som gazpacho och soppa. Vi har iaf så mycket mat att jag kunnat planera de första tre måltiderna innan vi når Rodney bay på St. Lucia och mätta kommer vi nog att bli. Och dessutom läste jag i en av våra guideböcker att i Rodney bay finns det största shoppingmallet på St. Lucia, så månne jag kanske t.o.m. ska hitta alla matvaror i samma butik och slippa cruisa runt i tre-fyra olika i två olika omgångar för att hitta allt jag behöver? Det skulle ju vara ett litet drömscenario.
Så jag har inte kunnat uträtta det jag borde och kommer att ha slappt tills gästerna kommer. Idag har jag dock listat upp alla måltider, vad jag behöver till dem och inventerat så jag vet vad jag exakt behöver köpa i Rodney. Det är nog ganska hurja shoppinglistor man lägger upp med 22 burkar juice och 70 ägg. :D
Ikväll ska jag avnjuta min fyra veckors vistelses längsta dusch so far och skrubba mig ren från topp till tå. Jag försöker dra ut på det så länge som möjligt för kunna njuta maximalt. (Vi ligger alltså vid brygga nu och har obegränsad mängd vatten och el, om jag inte nämnde det tidigare.)
Puss. (Och börja nu s****n kommentera, det är tråkigt att skriva då man inte får nån respons där hemifrån på nånting.)
Seglats nr.1: övrigt
Första dagen då vi seglade från Martinique till St. Lucia så såg vi plötsligt hur delfiner började simma med båten och följde med oss en stund. Tydligen var vi för långsamma med vår 8 knops fart så de övergav oss ganska fort.
Flygfiskar finns det lite överallt och dom är lustiga djur. Dom kan segla vid vattenytan i flera tiotals meter och sen "landar" dom med ett splash i följande stora våg. Dom är inte så stora, kanske 10-15 centimeter men lustiga. I stim flyger dom sen omkring vid vattenytan.
När satt och åt frukost i Admiralty Bay undrar en av gästerna vad som flyter där borta i vattnet ca 15 meter från båten. Det ser ut som ett stort beige-grön-brunt handfat med ett huvud som sticker upp övanför ytan emellanåt. Vi kan inget annat än konstatera att det är en havssköldpadda som kommit på besök. Den stannade inte så länge utan dök djupare efter en stund, men ganska tufft var det med besök. Och relativt stor var den med. Det är fascinerande att kunna se dom här djuren sådär bara, i sitt naturliga habitat.
Jag har varit helt otroligt trött under alla kvällar som vi har seglat, jag övervägde att poppa koffeinpiller i ett skede men det blev inget av det sen. Endera håller jag på att bli tråkig eller vuxen, jag vet inte riktigt vilket som är värre. Ansvarsfull är ett annat alternativ, men det försöker jag förtränga. :) Sjöluften, de tidiga morgnarna och nya intryck gör mig helt enkelt trött och jag tror att jag en kväll var vaken till kl. 24, alla andra kvällar var jag i säng före 23 och en kväll höll jag på att somna stående.
En annan tendens som jag har lagt märke till är... (trumvirvel) att jag blir allt mer lik min mamma. Mamma, det är absolut ingen dålig tendens, jag hade bara inte tänkt att jag skulle se så många sidor av dig redan vid så unga år. Men allvarligt talat så tänker jag flera gånger om dagen "det är lika bra att jag gör det här nu så har jag det gjort sen och kan slappna av", vilket du mamma har försökt lära mig sen jag typ fick nån sorts ansvar överhuvudtaget. Jag kan bara gratulera, nu har det gjort verkan. Jag diskar upp direkt efter måltider, förbereder frukostar på kvällen innan och ibland även luncher. Och det värsta är, att det är så himla skönt och det skulle jag inte alls vilja erkänna. :)
Nu ska jag lägga till lite bilder till inläggen och sen ska jag ta mig till båten, jag har nu suttit sedan 11 här och fixat med bilder och inlägg. Klockan är nu alltså snart 19.00...
Seglats nr.1: jobbet
Jobbet, ja. Orsaken till varför jag är här. I princip. :) Införskaffandet av mat och attiraljer har gått riktigt okej, man lär sig ju hela tiden var som funkar bäst och vad jag måste köpa mera nästa gång och så. Jag blir dock lätt frustrerad då jag måste cruisa runt i tre olika butiker för att hitta alla ingredienser till maten. Dessutom ska man inte räkna med att bara för att jag sett en vara i en butik att den alltid finns där, för det gör den inte. Om du ser något du behöver, köp det. (Shoppingens första regel, men vem hade trott att jag skulle behöva den vid mathandling?)
På det stora hela så har det gått bra, jag har kanske varit nöjd med 3/5 rätter. Mitt frukostkoncept med 4 olika sorters frukostar är jag mest nöjd med, några av luncherna har blivit middagar och några luncher måste jag kehittää till. Så länge jag har något att förbättra och lära mig så är ju allting bra och naturligt, sen då jag känner att jag inte har det så blir jag orolig för migg själv.
Jag och gasugnen på båten är inte de bästa av vänner. Vi lämnar det där.
Drinkfixas. Disk på G.
Men sen är det ju den där servicefaktorn. Jag sa åt någon innan jag åkte att jag inte förstår varför jag alltid tycks dra mig till serviceyrken, då jag inte uppskattar att bli omkring kommenderad och bara vara tvungen att tugga och svälja alla mindre trevliga kommentarer. Det har funnits stunder då jag varit så otroligt trött rent fysiskt och sen fått en kommentar som gjort att jag bara skulle vilja börja gråta. Jag kan ta skit, jag har skinn på näsan och jag kan borsta bort den mesta skiten från axlarna. Men skillnaden med det här jobbet jämfört med FC och teatern är att de här personerna försvinner inte efter en timme eller två, utan de stannar i 10 dagar. Jag har ingen arbetsbeskrivning, så om någon har sagt "Go fetch, woman" (vilket jag blivit tillsagd, och jag bryr mig inte om på vilket sätt man menar det för det är ändå respektlöst) så har jag inte sett någon annan utväg än att göra vad jag blir beordrad att göra. Jag jobbar i medeltal 6-8 timmar om dagen, 3-4 på morgonen, 1 på dagen och 2-3 på kvällen (om vi äter på båten). Att vara kock innebär inte bara att laga mat, det betyder även att duka, plocka fram, servera, plocka undan och diska. Och det tar sin lilla tid när man är ensam på ett litet utrymme och fixar för sex personer. Jag klagar inte, men ibland då jag har stigit upp före fem och fixat frukost, jobbat i 3 timmar i ett varmt pentry och sen gärna vill vila en stund så känner jag mig inte så pigg på att hämta öl åt någon som lika bra kan göra det själv. Dessutom inte på uppmaningen "Fetch woman". Jag hatar att svälja min stolthet och inte ha möjlighet att försvara mig själv, bara för att jag råkar ha som jobb att göra mat för gäster och ska vara trevlig. Det betyder inte att man kan säga vad som helst åt mig, förvänta sig vad som helst och dessutom tro att jag ska tycka att det är okej att bli kommenderad. Jag har en ganska enkel naturlig och inbyggd princip: jag är trevlig så länge jag blir behandlad med respekt, men då någon inte gör det så har jag väldigt svårt att behålla min yta trevlig. Och det måste jag jobba på om jag ska fortsätta utöva servicejobb som det här. Dessutom avskyr jag människor som kan kasta hur mycket skit som helst på andra människor, men så fort man kastar lite träffande skit tillbaka så vänder man kappan och blir otrevlig. Logiskt och rättvist? I think not.
Jag måste bara få avreagera mig och få ut det ur systemet, eftersom jag inte har haft någon att prata om det här med (förutom Vicke en stund idag). Visst överreagerar jag oxå, men det blir alltid en snöboll av sånt här. Och jag vet än en gång att det här är fel ställe att uttrycka mig på, men quite frankly my dear, I don´t care. Jag måste få ut det annars går jag sönder bit för bit. Och om någon tar åt sig så betyder det ju bara att jag har rätt, för varför skulle man bry sig om det inte finns sanning i ett påstående?
Seglats nr. 1: hamnar och öar
The Black Pearl i Rodney Bay marina, St. Lucia.
Förljande stopp efter Rodney var Bequia, and I dig. Admiralty Bay var precis så som jag hade föreställt mig Karibien. En medelstor hamn, båten fast i boj. Runt hela stranden fanns det en mängd barer och restauranger och längst uppe i hamnen fanns en huvudgata i glada färger med olika butiker, fruktmarknad, banker och skolor. På kvällarna var det fest på någon av barerna vid stranden och människor kom med sina små dinghys (=gummibåtar) och dansade på stranden till livemusik. Så som det ska vara! Jag fick en beundrare från första stund som jag råkade på vid tre olika tillfällen, och jag säger bara: en i varje hamn, baby, en i varje hamn. Den första kvällen åt vi på Devil´s table, ägd av en svensk så vi fick svensktalande service. Helt otroligt bra mat, jag åt faktiskt biff för omväxlings skull och den bara smälte i munnen.
Det svenskägda middagsstället. Admiralty Bay, Bequia.
Från Admiralty åkte vi till Friendship på samma ö. Friendship var ganska tom på båtar, typ en eller två andra båtar förutom oss så¨det kändes ganska öde. Dessutom blåste det in i viken hela tiden, dag som natt, så jag tyckte att det var lite störande. Och lite illamåendeframkallande.
Mustique var följande ö på programmet. Mustique är en privatägd ö som ägs av alla som har en villa på ö. Bland annat Mick Jagger, Shania Twain, Celine Dion och Hugh Grant har sommarhus här. Från havet såg öns "centrum" inte ut för mycket men var helt mysigt med sina typ 6 byggnader och en bar. Vi tog en taxi runt ön och det är nog en speciell ö. Plötsligt då man åker omkring i skog kan det dyka upp några hektar klippt gräsmatta out of nowhere. Och inga tecken på att någon skulle bo i närheten eller nåt liknande. Jag fick en lite klaustrofobisk känsla först, jag kände mig fångad i en amerikansk förortsidyll a la Karibien. Men ju längre vi var på ön desto mer tyckte jag om den och det lustiga i dess karaktär. Det var fake, men det var en funny fake fiilis som man fick. På Mustique köpte jag dessutom en tunika som jag blev kär i på två sekunder, så där var månadens shoppingkassa borta. (Nå nej.) På kvällen åt vi på Basil´s Bar, som lär ska vara Mick Jaggers favoritbar, och maten var okej.
Efter den långa seglatsen på fredagen åkte vi tillbaka till St. Lucia och Marigot Bay. Marigot bay är en liten lagun som ser ut att vara tagen ur en saga. Det finns ingen strand där havet tar slut och havet möts direkt av regnskog och man ser bara rötterna av all växtlighet. På kvällen såg lagunen ännu mer sagolik ut och alla byggnader som fanns runt omkring. Originalversionen av filmen Dr. Doolittle har spelats in här. På kvällen åt vi på Rainforest Hideaway där maten oxå var helt otroligt bra, jag åt räkor och pilgrimsmussla med risotto och lime-ingefärasås.
Regnbåge i Marigot Bay med restaurangen Rainforest Hideaway i bakgrunden. Jag posar i Marigot.
Så, mina absolut favorithamnar på den här resan är Admiralty på Bequia och Marigot på St. Lucia. Mustique är en hel historia för sig och räknas inte med i räkningen. :)
Seglats nr. 1: seglingen
På lördagen startade vi från Marin med sikte mot Rodney Bay Marina på St Lucia, ön söder om Martinique. Jag kände mig som en jättenoob och väntade bara på order och någon som kunde visa mig så att jag inte bara skulle vara i vägen.
Det blåste ganska hårt under seglingen och vågorna var ganska höga. Två av våra gäster mådde dåligt, den ena blev riktigt sjösjuk och spydde. Jag försökte känna efter hela tidenom jag mådde dåligt, men allt gick bra förutom då jag tänkte fixa lunch och gick ner under däck. Där var det varmt, kvavt och att stå och stirra ner i ett skärbräde samtidigt som man försöker hålla balansen var inte en bra idé utan jag började må dåligt så jag fick ge upp det försöket. Så bara jag håller mig på däck så mår jag inte dåligt.
När vi åkte från Rodney på måndagen var det tidig väckning eftersom vi hade en lång dag framför oss, närmare 9 timmar på havet eftersom vi skulle från St. Lucia till Bequia förbi St. Vincent. Längs med öarnas kust är det alltid lugnt och ofta går vi för maskin eftersom det inte finns tillräckligt med vind. Mellan St. Lucia och St. Vincent blåste det dock tillräckligt för hela seglatsen. 5-6 meters vågor i några timmar och vatten i seglet under två tillfällen. Jag satt ibland och upprepade vad Andrea Aalto sa åt mig innan jag skulle åka: Vad som än händer så kippar en segelbåt aldrig. Det var en tröst, tills en av gästerna påpekade att det stämmer, förutsatt att man inte får för mycket vatten i seglen. Men ärligt talat så har jag inte varit speciellt rädd, det tar en tid att vänja sig och man lär sig mycket om sin kropp och hur den fungerar. Man skulle ju nämligen tro att jag har en ganska låg tyngdpunkt med tanke på min kroppsform, men tydligen spelar det inte så stor roll eftersom jag har absolut ingen balans på båten. Jag går hela tiden och söker närmaste rep, stång eller mantåget for att få stöd eftersom jag är vinglig som efter en kväll på B. Men man lär sig att hitta var man ska sätta fötterna för att få stöd och vilka saker man kan ta tag i. Men att vara graciös på en segelbåt medan man seglar, det kan jag nog bara glömma.
De följande seglatserna var korta etapper; från Admiralty Bay till Friendship Bay (båda på Bequia) och från Bequia till Mustique. Lugna och trevliga seglatser utan action.
Resan upp norrut startade på fredagen från Mustique mot Marigot Bay på St. Lucia och var igen en lång dag, 7-17 seglade vi. Mycket mindre vind än på nervägen och ganska lugn dag. Jag fick styra de två sista timmarna innan vi anlände till Marigot, och jag kan bara konstatera att jag upplevt seglingens baksida. Helt otroligt tråkigt att styra då man kör för maskin och kör 6 knop och dessutom ska stirra på en punkt för att hålla kursen. Tänk er bara att köra bil på ettans växel och stirra på en prick i två timmar. Det var precis så roligt som det låter. Men nåja, kontraster finns det i alla intressen.
Från Marigot startade vi på lördagförmiddag och en lugn seglats även då. Då fick jag styra medan vi var på "öppet hav" och var lite mer utmaning och mer pelisilmä. Sen fick jag köra då vi ankrade vid Ste. Anne på Martinique och igår körde jag hela vägen in till Marin mellan korallrev. Och det gick helt bra!
Om kocken styr båten, vem är i köket?!
Jag har fortfarande ingen uppfattning om hur seglen riktigt funkar och vad som händer då jag drar i ett rep och ger ut i ett annat, men jag antar att jag får lära mig desto mer om den saken under följande seglats av far och son Othman. Nu har vi dessutom inte gjort så mycket åt seglen under seglatserna, så jag har inte heller haft så stor möjlighet att lära mig det. Men det kommer med tiden! Jag kan iaf skota in och ge ut rep, lossa veven från vinschen (haha) och jag fattar att mantåget går runt hela båten (fast jag visste det förut oxå, jag bara inte visste att det hette mantåg).
Tillbaka i Marin
Jag har funderat på hur jag ska lyckas återge allt vi har varit med om sen senast jag bloggade och har bestämt mig för att jag delar in det i några inlägg med olika teman; segling, hamnar och öar och jobb. Tror inte att ni har så stor nytta av att jag rabblar upp allt som en dagbok, dessutom blir det tråkigt så. :)
Imoron har jag förresten varit i Karibien i fyra veckor, celebration.
