Listan
Att vara listoman som jag är innebär att jag även nu har en lista på förväntningar och mål under de närmaste fem månaderna. Here we go:
1. Bli brun. Jag är fåfäng, jag älskar att vara solbränd och helt allvarligt var klimatet en orsak till varför jag valde Aten att åka på utbyte till.
2. Kunna läsa grekiska. Nja, eller åtminstone kunna alfabetet.
3. Leva som om jag vore 22 igen. Min sista chans innan vuxenlivet kallar.
4. Klara mina kurser. Eftersom AUEB inte längre ger kursen i PR som var en av orsakerna till varför jag sökte dit, så har jag inte så överdrivet stora förväntningar på studierna. Men det betyder ju inte att jag kommer att slappa.
5. Båtluffa.
6. Besöka Istanbul.
7. Bli mer självsäker. Jag är självständig (ibland lite för mycket) men jag måste jobba på att tro på mig själv och att jag verkligen är sjukt bra på det jag gör.
8. Träna regelbundet. Bevisligen klarar jag av det och jag hoppas att motivationen inte tryter under våren.
Okej, det är ganska perus, men jag behöver något att uppnå. Annars är det ju ingen mening med livet. :)
1. Bli brun. Jag är fåfäng, jag älskar att vara solbränd och helt allvarligt var klimatet en orsak till varför jag valde Aten att åka på utbyte till.
2. Kunna läsa grekiska. Nja, eller åtminstone kunna alfabetet.
3. Leva som om jag vore 22 igen. Min sista chans innan vuxenlivet kallar.
4. Klara mina kurser. Eftersom AUEB inte längre ger kursen i PR som var en av orsakerna till varför jag sökte dit, så har jag inte så överdrivet stora förväntningar på studierna. Men det betyder ju inte att jag kommer att slappa.
5. Båtluffa.
6. Besöka Istanbul.
7. Bli mer självsäker. Jag är självständig (ibland lite för mycket) men jag måste jobba på att tro på mig själv och att jag verkligen är sjukt bra på det jag gör.
8. Träna regelbundet. Bevisligen klarar jag av det och jag hoppas att motivationen inte tryter under våren.
Okej, det är ganska perus, men jag behöver något att uppnå. Annars är det ju ingen mening med livet. :)
A trip down memory lane
Jag är ganska chill med att åka på utbyte. Och efter att jag nyss läste igenom alla mina inlägg från före och under Karibien-tiden så vet jag ju att jag klarat av så mycket värre situationer och förhållanden att jag förstår varför jag inte känner någon stress den här gången. Nu har jag ju ändå några som vet att jag ska komma, något att göra på dagarna och människor att umgås med.
Det är så mycket som är annorlunda. Förra gången var det på riktigt ett äventyr att åka; jag hade ingen aning om vad som väntade mig. Jag hade en stor avskedsfest innan jag åkte; den här gången vill jag bara äta gott med mina närmaste vänner och jutta tills tungan faller av och kinderna gör ont av allt skrattande. Förra gången visste jag även att jag kommer tillbaka till Åbo och mitt liv fortsätter där, medan jag nu återvänder till avslutande av min gradu och en höst som är öppen på alla sätt och vis.
Jag skrev så mycket mer personligare förra gången och jag tror att jag ska fortsätta på samma sätt nu. Jag kommer därför inte att ge min bloggadress åt så många utan hålla den som en dagbok för mig själv och mina närmaste. Dessutom kommer jag att ha möjlighet att vara online och ringa/Skypa så mycket mera än förra gången, så det kan hända att bloggen pga av det tappar lite av funktionen som den hade förra gången och därmed bara blir en ytterst personlig reflektion av min tid i Aten.
Det är så mycket som är annorlunda. Förra gången var det på riktigt ett äventyr att åka; jag hade ingen aning om vad som väntade mig. Jag hade en stor avskedsfest innan jag åkte; den här gången vill jag bara äta gott med mina närmaste vänner och jutta tills tungan faller av och kinderna gör ont av allt skrattande. Förra gången visste jag även att jag kommer tillbaka till Åbo och mitt liv fortsätter där, medan jag nu återvänder till avslutande av min gradu och en höst som är öppen på alla sätt och vis.
Jag skrev så mycket mer personligare förra gången och jag tror att jag ska fortsätta på samma sätt nu. Jag kommer därför inte att ge min bloggadress åt så många utan hålla den som en dagbok för mig själv och mina närmaste. Dessutom kommer jag att ha möjlighet att vara online och ringa/Skypa så mycket mera än förra gången, så det kan hända att bloggen pga av det tappar lite av funktionen som den hade förra gången och därmed bara blir en ytterst personlig reflektion av min tid i Aten.
Att leka Gud
Jag flyttade hem-hem på söndagen. Med mig hade jag i princip alla mina skor som jag äger. (Jag säger princip för det finns ett flertal på vift på olika ställen.) Efter en liten genomgång var det här resultatet:
(Det värst är ju ändå att jag beställde två par nya skor från ASOS igår. Hups. Men jag ha inte vågat säga något åt mamma ännu. Hon lär nog få veta då hon ser post-avin.)
80 par skor.
HUUUUR i hela skohelvetet ska jag kunna bestämma mig för vilka skor jag ska ta med mig? Hur många är det berättigat att jag kan ta med? Jag tror jag vet hur Gud känner sig ibland.
(Det värst är ju ändå att jag beställde två par nya skor från ASOS igår. Hups. Men jag ha inte vågat säga något åt mamma ännu. Hon lär nog få veta då hon ser post-avin.)
Stilikon
Madicken.
Mössa, dubbla klänningar, tjock tröja, halsduk, varma strumpbyxor och knytskor.
Rena grekiskan
Jag insåg nyss att jag kommer att flytta till ett land där jag inte kan mer av språket än "godmorgon" och "skål". Det är ju i princip som att flytta till Kina eller Ryssland, lika mycket förståelse har jag för språket. Men kanske de där två orden är allt jag behöver? :)
