εσσι

Det är över en månad sen jag sist bloggade, före vårt långa påsklov. Tiden här emellan har jag tillbringat på diverse resor, gjort skoluppgifter, suttit på terass, solat på balkongen och njutit av livet.

Nu börjar dock verkligheten komma i fatt. Jag har min sista föreläsning EVER i morgon vilket igen innebär en presentation. Efter det kommer jag aldrig någonsin att gå på en föreläsning igen. HUR vuxet är inte det?! :) Nästa vecka har jag två tenter och sen åker jag hem till Finland över helgen för att gå på Jennifers dimission och hämta hem sjukt mycket tavara.

Känns riktigt mysko att dom här månaderna har gått så här fort. Jag kan inte riktigt fatta att jag har cirka 3 veckor kvar här och sen är jag tillbaka i Finland igen. Det är så sjukt att människor man träffar varje dag här så kommer jag kanske aldrig att se mera igen i mitt liv. Kontrasten är bara så stor. Jag är oxå lite rädd för att jag kommer att känna mig extremt ensam då jag kommer hem. Här har jag kämppisar som kommer och går och det är alltid någon hemma. Det finns alltid någon som vill hitta på något för ingen vill slösa sin tid med att sitta hem och då jag kommer hem är jag ensam i min lägenhet, ensam på bibban och ensam på kvällen.

Aten som stad är ganska orolig för tillfället. Grekland som land har ganska dåliga framtidsutsikter. Det är poliser på gatorna överallt, attacker på immigranter, demonstrationer och allmänt konstig stämning. Jag hör sirener hela tiden och vi ha döpt Aten till "the city where the sirens never sleep". Men jag älskar rörelsen, variationen, livsrytmen, matkulturen och betoningen på familj före allt annat. Utanför Aten är stämning en annan, speciellt på öarna eftersom de är mindre påverkade av krisen då de främst lever på turismen. Människorna på öarna är dessutom mycket trevligare och gladare. Vad som berör mig mycket på gatorna i Aten är att så otroligt många butikslokaler står tomma. Det är det största tecknet på att något inte står rätt till. Jag kommer knappast att blogga så mycket mera, jag hade bara så mycket på hjärtat och i huvudet just nu att jag var tvungen att få utlopp för det någonstans.

Tidsplanen för öluffandet ser ut som följande:

Under de senaste fyra dagarna har jag:

Nåja, vi ska kanske inte överdriva. Men jag kommer att bo på Agathiou 14-16 i Aten, 1,1 km från skolan och ganska nära både Kolonaki (som är ett av de finaste områdena) och Omonia (som är platsen man ska undvika på natten). Vi kommer att vara 3-4 i vår lägenhet, tydligen har dom gjort om ett rum som var dubbelrum till ett enkelrum så nu saknar vi bara en kämppis. De andra för tillfället är en flicka från Holland och en från Frankrike. Jag hoppas innerligt på att få det röda rummet. :)

Att vara listoman som jag är innebär att jag även nu har en lista på förväntningar och mål under de närmaste fem månaderna. Here we go:

1. Bli brun. Jag är fåfäng, jag älskar att vara solbränd och helt allvarligt var klimatet en orsak till varför jag valde Aten att åka på utbyte till.

2. Kunna läsa grekiska. Nja, eller åtminstone kunna alfabetet.

3. Leva som om jag vore 22 igen. Min sista chans innan vuxenlivet kallar.

4. Klara mina kurser. Eftersom AUEB inte längre ger kursen i PR som var en av orsakerna till varför jag sökte dit, så har jag inte så överdrivet stora förväntningar på studierna. Men det betyder ju inte att jag kommer att slappa.

5. Båtluffa.

6. Besöka Istanbul.

7. Bli mer självsäker. Jag är självständig (ibland lite för mycket) men jag måste jobba på att tro på mig själv och att jag verkligen är sjukt bra på det jag gör.

8. Träna regelbundet. Bevisligen klarar jag av det och jag hoppas att motivationen inte tryter under våren.

Okej, det är ganska perus, men jag behöver något att uppnå. Annars är det ju ingen mening med livet. :)

Jag är ganska chill med att åka på utbyte. Och efter att jag nyss läste igenom alla mina inlägg från före och under Karibien-tiden så vet jag ju att jag klarat av så mycket värre situationer och förhållanden att jag förstår varför jag inte känner någon stress den här gången. Nu har jag ju ändå några som vet att jag ska komma, något att göra på dagarna och människor att umgås med.

Det är så mycket som är annorlunda. Förra gången var det på riktigt ett äventyr att åka; jag hade ingen aning om vad som väntade mig. Jag hade en stor avskedsfest innan jag åkte; den här gången vill jag bara äta gott med mina närmaste vänner och jutta tills tungan faller av och kinderna gör ont av allt skrattande. Förra gången visste jag även att jag kommer tillbaka till Åbo och mitt liv fortsätter där, medan jag nu återvänder till avslutande av min gradu och en höst som är öppen på alla sätt och vis.

Jag flyttade hem-hem på söndagen. Med mig hade jag i princip alla mina skor som jag äger. (Jag säger princip för det finns ett flertal på vift på olika ställen.) Efter en liten genomgång var det här resultatet:

Madicken.

Jag insåg nyss att jag kommer att flytta till ett land där jag inte kan mer av språket än "godmorgon" och "skål". Det är ju i princip som att flytta till Kina eller Ryssland, lika mycket förståelse har jag för språket. Men kanske de där två orden är allt jag behöver? :)

Jag kollar min jobb-mejl före min uni-mejl på morgonen. Jag håller på att bli vuxen.

Ibland blir man lite blind för sin egen verklighet. När Caroline var till min lägenhet för första gången förra veckan så reagerade hon direkt på att jag hade en fin utsikt. Jag har inte ens tänkt på det, det har varit en sådan självklarhet under de 5 ½ år som jag bott här.

Jag har dessutom kollat in lamebook.com fler gånger än min mejl idag. Vad säger det om tidsdisponering?

...gör man då varken träning, en öl eller stand up gör en på bättre humör?

Mina favoritserier för tillfället: Gossip Girl, The Big Bang Theory och Californication. Kombinationen beskriver mig perfekt; en ytlig nörd. Vet inte riktigt hur jag ska inkorporera Californication i beskrivningen dock. :)