A trip down memory lane
Jag är ganska chill med att åka på utbyte. Och efter att jag nyss läste igenom alla mina inlägg från före och under Karibien-tiden så vet jag ju att jag klarat av så mycket värre situationer och förhållanden att jag förstår varför jag inte känner någon stress den här gången. Nu har jag ju ändå några som vet att jag ska komma, något att göra på dagarna och människor att umgås med.
Det är så mycket som är annorlunda. Förra gången var det på riktigt ett äventyr att åka; jag hade ingen aning om vad som väntade mig. Jag hade en stor avskedsfest innan jag åkte; den här gången vill jag bara äta gott med mina närmaste vänner och jutta tills tungan faller av och kinderna gör ont av allt skrattande. Förra gången visste jag även att jag kommer tillbaka till Åbo och mitt liv fortsätter där, medan jag nu återvänder till avslutande av min gradu och en höst som är öppen på alla sätt och vis.
Jag skrev så mycket mer personligare förra gången och jag tror att jag ska fortsätta på samma sätt nu. Jag kommer därför inte att ge min bloggadress åt så många utan hålla den som en dagbok för mig själv och mina närmaste. Dessutom kommer jag att ha möjlighet att vara online och ringa/Skypa så mycket mera än förra gången, så det kan hända att bloggen pga av det tappar lite av funktionen som den hade förra gången och därmed bara blir en ytterst personlig reflektion av min tid i Aten.
Det är så mycket som är annorlunda. Förra gången var det på riktigt ett äventyr att åka; jag hade ingen aning om vad som väntade mig. Jag hade en stor avskedsfest innan jag åkte; den här gången vill jag bara äta gott med mina närmaste vänner och jutta tills tungan faller av och kinderna gör ont av allt skrattande. Förra gången visste jag även att jag kommer tillbaka till Åbo och mitt liv fortsätter där, medan jag nu återvänder till avslutande av min gradu och en höst som är öppen på alla sätt och vis.
Jag skrev så mycket mer personligare förra gången och jag tror att jag ska fortsätta på samma sätt nu. Jag kommer därför inte att ge min bloggadress åt så många utan hålla den som en dagbok för mig själv och mina närmaste. Dessutom kommer jag att ha möjlighet att vara online och ringa/Skypa så mycket mera än förra gången, så det kan hända att bloggen pga av det tappar lite av funktionen som den hade förra gången och därmed bara blir en ytterst personlig reflektion av min tid i Aten.
Kommentarer
Trackback
