And the story continues...
Det är över en månad sen jag sist bloggade, före vårt långa påsklov. Tiden här emellan har jag tillbringat på diverse resor, gjort skoluppgifter, suttit på terass, solat på balkongen och njutit av livet.
Nu börjar dock verkligheten komma i fatt. Jag har min sista föreläsning EVER i morgon vilket igen innebär en presentation. Efter det kommer jag aldrig någonsin att gå på en föreläsning igen. HUR vuxet är inte det?! :) Nästa vecka har jag två tenter och sen åker jag hem till Finland över helgen för att gå på Jennifers dimission och hämta hem sjukt mycket tavara.
Känns riktigt mysko att dom här månaderna har gått så här fort. Jag kan inte riktigt fatta att jag har cirka 3 veckor kvar här och sen är jag tillbaka i Finland igen. Det är så sjukt att människor man träffar varje dag här så kommer jag kanske aldrig att se mera igen i mitt liv. Kontrasten är bara så stor. Jag är oxå lite rädd för att jag kommer att känna mig extremt ensam då jag kommer hem. Här har jag kämppisar som kommer och går och det är alltid någon hemma. Det finns alltid någon som vill hitta på något för ingen vill slösa sin tid med att sitta hem och då jag kommer hem är jag ensam i min lägenhet, ensam på bibban och ensam på kvällen.
Aten som stad är ganska orolig för tillfället. Grekland som land har ganska dåliga framtidsutsikter. Det är poliser på gatorna överallt, attacker på immigranter, demonstrationer och allmänt konstig stämning. Jag hör sirener hela tiden och vi ha döpt Aten till "the city where the sirens never sleep". Men jag älskar rörelsen, variationen, livsrytmen, matkulturen och betoningen på familj före allt annat. Utanför Aten är stämning en annan, speciellt på öarna eftersom de är mindre påverkade av krisen då de främst lever på turismen. Människorna på öarna är dessutom mycket trevligare och gladare. Vad som berör mig mycket på gatorna i Aten är att så otroligt många butikslokaler står tomma. Det är det största tecknet på att något inte står rätt till. Jag kommer knappast att blogga så mycket mera, jag hade bara så mycket på hjärtat och i huvudet just nu att jag var tvungen att få utlopp för det någonstans.
Nu börjar dock verkligheten komma i fatt. Jag har min sista föreläsning EVER i morgon vilket igen innebär en presentation. Efter det kommer jag aldrig någonsin att gå på en föreläsning igen. HUR vuxet är inte det?! :) Nästa vecka har jag två tenter och sen åker jag hem till Finland över helgen för att gå på Jennifers dimission och hämta hem sjukt mycket tavara.
Känns riktigt mysko att dom här månaderna har gått så här fort. Jag kan inte riktigt fatta att jag har cirka 3 veckor kvar här och sen är jag tillbaka i Finland igen. Det är så sjukt att människor man träffar varje dag här så kommer jag kanske aldrig att se mera igen i mitt liv. Kontrasten är bara så stor. Jag är oxå lite rädd för att jag kommer att känna mig extremt ensam då jag kommer hem. Här har jag kämppisar som kommer och går och det är alltid någon hemma. Det finns alltid någon som vill hitta på något för ingen vill slösa sin tid med att sitta hem och då jag kommer hem är jag ensam i min lägenhet, ensam på bibban och ensam på kvällen.
Aten som stad är ganska orolig för tillfället. Grekland som land har ganska dåliga framtidsutsikter. Det är poliser på gatorna överallt, attacker på immigranter, demonstrationer och allmänt konstig stämning. Jag hör sirener hela tiden och vi ha döpt Aten till "the city where the sirens never sleep". Men jag älskar rörelsen, variationen, livsrytmen, matkulturen och betoningen på familj före allt annat. Utanför Aten är stämning en annan, speciellt på öarna eftersom de är mindre påverkade av krisen då de främst lever på turismen. Människorna på öarna är dessutom mycket trevligare och gladare. Vad som berör mig mycket på gatorna i Aten är att så otroligt många butikslokaler står tomma. Det är det största tecknet på att något inte står rätt till. Jag kommer knappast att blogga så mycket mera, jag hade bara så mycket på hjärtat och i huvudet just nu att jag var tvungen att få utlopp för det någonstans.
