Strejk och kravaller
På onsdagen den 23.2 hade det utlysts generalstrejk i hela landet. Det innebar även i det här fallet (fast Erasmus-lektioner för övrigt inte ska påverkas av strejker) att vi inte hade några lektioner. Eftersom vi redan efter två veckor har insett att greker inte är så väl organiserade, så antog vi att butikerna skulle vara öppna ändå och Dana (min kämppis) och jag traskade iväg till centrum för att söka efter nya Converse.
Vi kom inte så långt innan vi insåg att de flesta affärer nog var stängda och när vi närmade oss Syntagma (absoluta kärncentrum och var parlamentet ligger) så började vi möta folk som gick omkring med munskydd och som täckte munnen med halsdukar och liknande. Efter en stund började vi själva känna av en stickande lukt och vi antog att det var tårgas. När vi hörde några smällar såg Dana och jag på varandra och kunde ganska hastigt ta beslutet att inte gå mot Syntagma, utan kanske hellre söka oss mot Kolonaki, som är den finare delen av Aten.
På väg mot Kolonaki stötte vi på poliser i varje hörn och Dana gick rappt fram till en och frågade hur läget är och vad den stickande lukten var. Han rådde oss att undvika Syntagma och att lukten helt rätt var tårgas. Min näsa började rinna ganska mycket av gasen medan Dana kände den främst i halsen och då var vi inte ens så nära Syntagma. Dom lär ha använt ganska mycket tårgas just på onsdagen och man såg ett ganska stort område med smog när vi kikade ner mot gatorna som leder till Syntagma.
Nåja, vi fortsatte till Kolonaki och åt lunch där och Zara var faktiskt öppet, så vi fick lite shopping ändå. Men ganska otroligt att 35 000 människor demostrerar, blir attackerade med tårgas och slänger Molotov-cocktails bara några hundra meter från var andra människor äter lunch i lugn och ro.
Vissa av demonstranterna var målade vita i ansiktet och klädda i vitt och vi fick aldrig riktigt någon förklaring på varför. Det förvånade mig också att det fanns en så stor variation bland demonstranterna; unga, gamla, anarkister, snyggt klädda etc. Våra kompisar som hade varit vid Syntagma då demonstrationerna började sade att det var ganska pressad stämning och de stannade inte så länge... Vilket visade sig vara helt smart med tanke på dom här bilderna.
Det är ju någon demonstration här nästan varje dag (såg en idag) men det här var ju lite större och våldsammare än vanligt. Så länge man håller sig borta så är allt lugnt, men konstigt nog får jag ändå en liten lust att vilja gå närmare och kika. Lite som en olycka; man vet att det är hemskt och att man kan bli skadad men man är ändå sjukt nyfiken. Men ingen fara, jag håller mig nog undan.
På väg mot Kolonaki stötte vi på poliser i varje hörn och Dana gick rappt fram till en och frågade hur läget är och vad den stickande lukten var. Han rådde oss att undvika Syntagma och att lukten helt rätt var tårgas. Min näsa började rinna ganska mycket av gasen medan Dana kände den främst i halsen och då var vi inte ens så nära Syntagma. Dom lär ha använt ganska mycket tårgas just på onsdagen och man såg ett ganska stort område med smog när vi kikade ner mot gatorna som leder till Syntagma.
Nåja, vi fortsatte till Kolonaki och åt lunch där och Zara var faktiskt öppet, så vi fick lite shopping ändå. Men ganska otroligt att 35 000 människor demostrerar, blir attackerade med tårgas och slänger Molotov-cocktails bara några hundra meter från var andra människor äter lunch i lugn och ro.
Vissa av demonstranterna var målade vita i ansiktet och klädda i vitt och vi fick aldrig riktigt någon förklaring på varför. Det förvånade mig också att det fanns en så stor variation bland demonstranterna; unga, gamla, anarkister, snyggt klädda etc. Våra kompisar som hade varit vid Syntagma då demonstrationerna började sade att det var ganska pressad stämning och de stannade inte så länge... Vilket visade sig vara helt smart med tanke på dom här bilderna.
Det är ju någon demonstration här nästan varje dag (såg en idag) men det här var ju lite större och våldsammare än vanligt. Så länge man håller sig borta så är allt lugnt, men konstigt nog får jag ändå en liten lust att vilja gå närmare och kika. Lite som en olycka; man vet att det är hemskt och att man kan bli skadad men man är ändå sjukt nyfiken. Men ingen fara, jag håller mig nog undan.
Kommentarer
Trackback