εσσι

Jag lovade ju att vara ärlig.

Jag vaknade i natt av att jag drömde att jag ifrågasatte vad jag egentligen håller på med och vad jag riktigt ger mig in på. Fick en liten panikattack på några minuter då jag faktiskt insåg att jag inte har en aning om vad jag kommer att vara med om, hur jag kommer att hantera det och om jag ens klarar av det. Sen lyckades jag lugna ner mig själv med att man behöver ju faktiskt inte alltid veta allt, och det är ganska skönt att inte ha allt på det klara. Eftersom jag ibland mår nästan dåligt av att jag planerar min tid näst intill i minut, så ska det bli ganska avslappnande att inte kunna kontrollera allt jag gör utan att jag måste leva på någon annans villkor, och till och med naturens villkor, en tid. Dessutom vet jag innerst inne att jag klarar mer än vad jag tror och det finns inte en chans i världen att jag inte skulle genomföra det här. Mina farhågor beror främst på att jag inte har kontroll över situationen och jag helt enkelt hatar, HATAR att inte ha koll. Tänk dessutom om jag avskyr att segla? Allt med segling är helt nytt för mig, trots att jag velat lära mig segla i flera år men aldrig haft chansen.

Dessutom känns tanken på att lämna Åbo jättejobbig idag, för tillfället löper att så smärtfritt här. Jag saknar alla redan fast jag inte ens åkt iväg ännu.

*Tänk sol, tänk finsk vinter, tänk mojitos, tänk erfarenhet, tänk paradis.*
Det blir nog bra, låt mig bara få ha mina svaga stunder. Det är det här jag vill.