εσσι

Första steget mot mitt nya liv. Jag har hela tiden planerat (jo, ni vet ju hur jag planerar...) att återuppliva min blogg (jo, jag har bloggat förut...) när jag ska bege mig ut på mitt livs hittills största äventyr. Nu börjar avfärden närma sig och jag har inte ännu riktigt fattat att jag kommer att åka. Ca 5 veckor kvar i Åbo under vilken tid jag ska tenta 4 kurser, lämna in min kandi, jobba, förbereda resan och hinna umgås med mina vänner och familj. Och ändå sitter jag här som om jag vore utan någon tidspress. Ibland förstår jag mig inte på mig själv.

Men iaf. Här kommer jag att blogga under tiden jag är borta. Vi kommer antagligen att ha en gemensam blogg för båten under överfarten (vi har Internet) så det kan hända att min egen blogg blir försummad under den tiden, men före och efter kommer jag att hålla hus här. När jag får ytterligare tid över så ska jag sätta ut lite fakta om resan åt er som jag inte hållit så uppdaterade (läs: alla utan mina allra närmaste vänner) så att ni får en bild över vad jag ska göra.

Jag är ganska reserverad eftersom jag ännu inte har en flygbiljett till Vigo = jag vågar inte riktigt ännu tro att jag ska åka iväg. Men inombords jublar jag. Tro mig. :)

Ps. Jag har lovat mig själv att vara brutalt ärlig när det gäller mina känslor. Jag behöver ett forum för att kunna uttrycka vad jag känner (nej, Internet är kanske inte den optimala platsen för det, jag vet) och jag tänker inte försöka försköna verkligheten bara för att ni ska tro att jag har det bra. Det kommer att bli en tuff resa psykiskt, men jag vet att jag klarar det. Som jag konstaterade förra sommaren, om jag klarade en hel dag ensam i kassan FC med kö ut till trappan utan att bli galen, så kommer jag aldrig att få ett nervsammanbrott. Det är bara att bita ihop och göra som Doris i Hitta Nemo: Fortsätt simma.