εσσι

Det känns tomt. Jag har hela dagen idag gått omkring och småplockat i lägenheten, packat ner mina skor i kassar, sorterat papper, tagit bort foton och bakat chokladkakor (även om Vicke har ätit upp dem i ungefär samma takt). Det är mindre än en vecka tills jag ska åka och det som mest snurrar i mitt huvud är hur festen ska gå på fredag. Hallå?

Åker hem en sväng imoron till Ön, men vill komma till Åbo så fort som möjligt. Hittar ingen energi hemma att göra det som jag måste. Jag blir jättelessen då jag tänker på att jag lämnar alla här hemma: mamma, pappa med sin hälsa, fammo på sjukhus, mina växande busungar, världens bästa vänner, mitt jobb, min lägenhet... Och för någonting alldeles okänt. Vilket trots allt känns alldeles befriande om än en smula riskabelt. Det känns som om jag bara vill få undan allt nu och komma iväg så småningom, för så fort jag kommer iväg så vet jag att jag har så otroligt mycket annat att fundera på och det är precis vad jag behöver just nu.