You don´t know what you´ve got til its gone
Ibland blir man lite blind för sin egen verklighet. När Caroline var till min lägenhet för första gången förra veckan så reagerade hon direkt på att jag hade en fin utsikt. Jag har inte ens tänkt på det, det har varit en sådan självklarhet under de 5 ½ år som jag bott här.
Min utsikt mot Slottsgatan, den enda utsikt jag har.
Men visst, jag kan gå naken utan att någon ser in (möjligtvis någon på gatan vid Blanko, men då ska man nog verkligen spana), jag har inga husväggar direkt framför fönstret och jag har en ganska ljus lägenhet. Dessutom har det hänt en del på den där parkeringsplatsen medan jag bott här: en sommarmorgon då jag vaknade upp fanns det en beachvolleyplan utanför fönstret, en vårmorgon hade jag sjöutsikt eftersom det hade samlats så mycket vatten där och en eftermiddag kunde jag följa med hur polisen hade razzia och delade ut kanske 50 böter under 2 timmar. Dessutom kan jag alltid kolla in kön till Blanko en lördagkväll och behöver inte gå ut i kylan och vänta. :)
Kommentarer
Trackback
