Ponza: man behöver inte dö för att komma till Italiens himmelrike

Var: Ponza, Pontinska öarna utanför Italiens västkust
När: 20-26.8.2010
Vem: Jag och Linn


Basfakta: Vi hittade billiga flygresor till Rom i april med Blue1 (betalade ungefär 210 euro TR, blev slutligen lite dyrare än vad vi hade tänkt oss med då hade vi redan bokat ditresan). Tio dagar i Rom i augusti kändes inte riktigt som ett smart drag, så vi fick rådet av Minna Hamrin som då bodde i Rom att söka oss någonstans längs med kusten för la dolce vita. Jag mindes att jag läst om en ö utanför Italiens kust i ett nummer av Elle och efter att jag hittat (se nu, man ska spara gamla tidningar!) den lilla notisen började vi forska om ön som sades bara besökas av italienska turister och vara en riktig italiensk pärla.

Hotelljakten började strax efter att vi bokat biljetter. Till en början ville vi gärna bo i lägenhet för att kunna spara in på matkostnader och vi kikade främst på Turistcasas lägenheter. Problemet var bara att vi anlände på en fredag och alla lägenheter hyrs ut fr.o.m lördag så vi skulle ha varit tvungna att bo någon annanstans natten före. (Turistcasas kontor låg precis vid hamnen där man steg av hydrofoilen, upp för backen bara som går från piren så låg det där till vänster). Vi beslöt oss slutligen för Pensione Silvia, som ligger i Santa Maria en bit utanför själva hamnområdet/tätbygden. Vi ville inte bo inne i "stan" utan hellre lite utanför där det är lugnare och dessutom låg hotellet vid en strand som vi tänkte att man möjligtvis kan utnyttja. Vi betalade sammanlagt 720 euro för 6 nätter, så 60 euro/natt/person med frukost inkluderad.

Från Fiumicino till Ponza tog vi oss med tåg till Termini, sen vidare tåg till Formia och därifrån färja till Ponza. Det färjbolaget vi åkte med hette Caremar och till Ponza åkte vi en snabbare båt som tog 1,5 h och kostade ca 20 euro medan vi hem åkte en större färja som tog 2,5 h och kostade lite mindre. Tidtabellerna varierar ganska mycket från dag till dag och period till period, så det lönar sig att kolla upp. Vi hade beställt varken tåg- eller färjbiljetter på förhand eftersom vi inte ville bli stressade av tider att hålla och på ditresan hade vi verkligen tur då vårt tåg anlände 14.13 i Formia och färjan avgick 14.30, vilken vi hann med. Från tågstationen är det skyltat till hamnen, gå bara rakt ut från stationen och ner för trapporna så är man på god väg. Hem hade vi inte lika tur med färjan eftersom den gick först 14.30 från Ponza och vi checkade ut kl 11, men det funkade att vänta. Tågen från Formia till Termini gick med en timmes mellanrum, xx.47 om jag inte minns helt fel.





Hotellet: En fullträff. Vi fick rummet som är fotat till hemsidan med utsikt mot havet. Finns bara 9 rum, så maximal tur. Ingen AC, men en fläkt som hjälpte ganska mycket sist och slutligen. Liten WC med inbyggd dusch. Frukost ingick vilken bestod av nybakat (vitt) bröd, kaffe eller juice, joghurt, citrontorrkaka och marmelader. Ganska typiskt italienskt, kaffet var helt gudomligt gott. Frukosten serverades ute på "stranden". Jag har aboslut inget att klaga på, för det priset (lågt jämfört med andra hotell på Ponza) var det absolut värt alla euron och att vakna till vågornas ljud är den bästa väckarklockan. Det tar en stund att gå till hotellet från byn/hamnen, ca 10-15 min och man kan ju ta taxi om man vill. Man följer bara vägen längs med stranden genom några tunnlar och nedför en trappa och så är man ganska framme.


Stränder: Vi var till tre olika stränder på ön, om man räknar med den lilla strand som vi hade nedanför vårt hotell. Chiaia de Luna ligger på Ponzas västkust och den når man från Porto till fots. Det går en tunnel under ett berg och vips är man framme. Det stod en vakt när vi kom fram till tunneln som försäkra oss om att vi hade kommit rätt. Det var ganska dyrt att hyra solstol, 10 euro för en dag, men det tyckte vi att det var värt eftersom man då slapp ligga på småstenarna (ingen sandstrand) och man fick åtminstone lite eget utrymme eftersom det blev ganska packat senare på dagen. Samma sak gjorde vi då vi åkte till Il Frontone (det går båtar dit både från hamnen och från den stranden vi bodde på, kostar typ 4 euro). Vår hemstrand hade inte det renaste vattnet och inga solstolar, men det gick helt bra att tillbringa en halv dag slöande där också. Av stränderna tyckte jag att Il Frontone var bättre eftersom den var större och längre samt att den hade mer solstolar.

Mat/Restauranger: Maten var helt gudomligt god på Ponza. Men dyr, inget konstigt med pizzor och pastor för 15 euro vilket jag tycker att är lite i överkant. Vårt hotell hade en jättebra restaurang med mycket sea food och i stan fanns också helt prisvärda restauranger. Bäst av allt var ändå vårt besök på restaurangen Il Tramonto som ligger i Campo Inglese, ungefär mitt på ön. Vi hajkade dit mitt under värsta hettan en dag och bokade bord på förhand som vi hade hört att man bör göra. (Sen tog vi bussen dit på kvällen och taxi hem, kanske lite smartare val av transport.) Vi delade på 8 förrätter och åt pasta till huvudrätt samt efterrätt, skumpa, vin och efterrättsvin. Och vi betalade 50 euro på man! Dessutom var personalen supertrevlig och pratade engelska med oss. En riktigt bra restaurang faktiskt.



Andra aktiviteter: Som sagt var vi en dag till norra delen av ön dit vi åkte med den lokala bussen som gick relativt ofta. Bussturen tog en kvart. Vi gick ner till stranden och fotograferade lite och såg oss omkring. En dag var vi på en båtutflykt hela dagen. Dom plockade upp oss från vår strand med båt och sen åkte vi till och runt ön Palmarola där vi fick simma i grottor och bada. Det var faktiskt skönt att komma ut på havet en hel dag! Vi hade med lite ost, tomater, oliver och frukt till lunch. Tyvärr kunde ingen (jag menar INGEN) engelska på båten så vi missade all info om både Ponza och Palmarola. Men vi njöt istället.

Positivt/negativt: Ponza var för mig en riktigt skön överraskning. Vi hade sån otrolig tur med hotellet och jag är glad att vi bodde lite utanför stan och hade stranden direkt nedanför oss istället för att bo i stan med en ännu smutsigare strand och mer oljud omkring. Vi var antagligen de enda skandinaverna på ön vid det tillfället och jag tror vi hörde under 10 pers som pratade engelska under hela vistelsen. Turister fanns det gott om, men dom var alla italienare så det kändes ändå inte riktigt så där otroligt störande eller turistigt. Det hade naturligtvis underlättat om vi skulle ha kunnat prata italienska, men vi klarade oss med kroppsspråk och några små fraser. Ett minus var att färjorna tillbaka till fastlandet gick så sällan, men vad gör man. Dyrt att dricka och äta ute jämfört med andra semesteröar, men Ponza lär vara billigt jämfört med t.ex. Capri. Jag rekommenderar i princip alla att åka till Ponza om man vill ha en riktigt bra italiensk solsemester, men egentligen vill jag hålla ön för mig och Linn. :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0