Tidtabellen
Jag träffade Kiko och Aleksi igår på Portti, så nu har jag träffat 3/5 av besättningen. Båten heter förresten Cara Mia, visste nog det egentligen men inte så där medvetet... :)
Men tidtabellen så där preliminärt:
10.11 Båten och Kiko kommer till Vigo
11-12.11 Mark och Aleksi till Vigo
13.11 Jag och Stefan (ägaren) till Vigo
15.11 Start från Vigo på morgonen
(18.11 Kikos födis = party på Atlanten)
20.11 Mellanstopp på Madeira, Stefan flyger till Finland
22.11 Start från Madeira
25.11 Ankomst till Las Palmas
30.11 Start från Las Palmas
20.12 Senast då framme i Karibien
Vilken toppen julklapp jag kommer att kunna ge alla då jag några dagar innan jul kan meddela att jag är säkert framme i Karibien! :)
Vi kommer antagligen att köra tre timmars vaktpass och sen 6 timmar ledigt, och alltså 3 vaktpar. En tysk tjej ska oxå komma med över. Vet inte om det är en bra sak eller inte, jag fungerar bättre med helt manligt sällskap men förhoppningsvis fungerar det bra ändå. Ett minus är dock att hon är vegetarian och jag orkar verkligen inte börja fundera ut en skild meny för henne så hon får nog sköta det själv eller äta kött. Roligt att inte äta kött på en Atlantöverfart då vi har begränsat med grönsaker... Pasta och pesto, anyone? :P
Men tidtabellen så där preliminärt:
10.11 Båten och Kiko kommer till Vigo
11-12.11 Mark och Aleksi till Vigo
13.11 Jag och Stefan (ägaren) till Vigo
15.11 Start från Vigo på morgonen
(18.11 Kikos födis = party på Atlanten)
20.11 Mellanstopp på Madeira, Stefan flyger till Finland
22.11 Start från Madeira
25.11 Ankomst till Las Palmas
30.11 Start från Las Palmas
20.12 Senast då framme i Karibien
Vilken toppen julklapp jag kommer att kunna ge alla då jag några dagar innan jul kan meddela att jag är säkert framme i Karibien! :)
Vi kommer antagligen att köra tre timmars vaktpass och sen 6 timmar ledigt, och alltså 3 vaktpar. En tysk tjej ska oxå komma med över. Vet inte om det är en bra sak eller inte, jag fungerar bättre med helt manligt sällskap men förhoppningsvis fungerar det bra ändå. Ett minus är dock att hon är vegetarian och jag orkar verkligen inte börja fundera ut en skild meny för henne så hon får nog sköta det själv eller äta kött. Roligt att inte äta kött på en Atlantöverfart då vi har begränsat med grönsaker... Pasta och pesto, anyone? :P
Second thoughts and third thoughts
Jag lovade ju att vara ärlig.
Jag vaknade i natt av att jag drömde att jag ifrågasatte vad jag egentligen håller på med och vad jag riktigt ger mig in på. Fick en liten panikattack på några minuter då jag faktiskt insåg att jag inte har en aning om vad jag kommer att vara med om, hur jag kommer att hantera det och om jag ens klarar av det. Sen lyckades jag lugna ner mig själv med att man behöver ju faktiskt inte alltid veta allt, och det är ganska skönt att inte ha allt på det klara. Eftersom jag ibland mår nästan dåligt av att jag planerar min tid näst intill i minut, så ska det bli ganska avslappnande att inte kunna kontrollera allt jag gör utan att jag måste leva på någon annans villkor, och till och med naturens villkor, en tid. Dessutom vet jag innerst inne att jag klarar mer än vad jag tror och det finns inte en chans i världen att jag inte skulle genomföra det här. Mina farhågor beror främst på att jag inte har kontroll över situationen och jag helt enkelt hatar, HATAR att inte ha koll. Tänk dessutom om jag avskyr att segla? Allt med segling är helt nytt för mig, trots att jag velat lära mig segla i flera år men aldrig haft chansen.
Dessutom känns tanken på att lämna Åbo jättejobbig idag, för tillfället löper att så smärtfritt här. Jag saknar alla redan fast jag inte ens åkt iväg ännu.
*Tänk sol, tänk finsk vinter, tänk mojitos, tänk erfarenhet, tänk paradis.*
Det blir nog bra, låt mig bara få ha mina svaga stunder. Det är det här jag vill.
Jag vaknade i natt av att jag drömde att jag ifrågasatte vad jag egentligen håller på med och vad jag riktigt ger mig in på. Fick en liten panikattack på några minuter då jag faktiskt insåg att jag inte har en aning om vad jag kommer att vara med om, hur jag kommer att hantera det och om jag ens klarar av det. Sen lyckades jag lugna ner mig själv med att man behöver ju faktiskt inte alltid veta allt, och det är ganska skönt att inte ha allt på det klara. Eftersom jag ibland mår nästan dåligt av att jag planerar min tid näst intill i minut, så ska det bli ganska avslappnande att inte kunna kontrollera allt jag gör utan att jag måste leva på någon annans villkor, och till och med naturens villkor, en tid. Dessutom vet jag innerst inne att jag klarar mer än vad jag tror och det finns inte en chans i världen att jag inte skulle genomföra det här. Mina farhågor beror främst på att jag inte har kontroll över situationen och jag helt enkelt hatar, HATAR att inte ha koll. Tänk dessutom om jag avskyr att segla? Allt med segling är helt nytt för mig, trots att jag velat lära mig segla i flera år men aldrig haft chansen.
Dessutom känns tanken på att lämna Åbo jättejobbig idag, för tillfället löper att så smärtfritt här. Jag saknar alla redan fast jag inte ens åkt iväg ännu.
*Tänk sol, tänk finsk vinter, tänk mojitos, tänk erfarenhet, tänk paradis.*
Det blir nog bra, låt mig bara få ha mina svaga stunder. Det är det här jag vill.
4 veckor kvar
Jag textade med Kiko igår (som ännu är i Hamburg) och nu ser det ut som om vi åker den 13.11! Eller i alla fall jag åker då, dom andra åker väl redan den 11.11. Jag var och tog stelkramp och hepatit-sprutan i förrgår till Studenthälsan och där var dom faktiskt jättekinkiga med att jag skulle ha åtminstone 4 veckor tills jag tar nästa hepatit, vilket då skulle vara de 12.11. Därför åker jag några dagar senare än de andra om allt fungerar så. Sen ska vi stresshandla och bunkra innan vi ger oss ut på en 10-dagars segling från Vigo till Las Palmas!
Lägenheten har jag inte hört något mera om från teatern, men mejlade Anna idag och frågade hur det ser ut. Annars får jag sätta den på Kårens hemsida och hoppas att nån vill bo här... Jag kommer ju "bara" att plocka bort mina personliga saker från lägenheten, men herregud hur mycket saker det ändå sist å slutligen är! Kläderna får jag föra hem till Bruke men allt annat tänkte jag sätta i min kanakoppi här i källaren. Sista veckan blir bara att städa och fixa...
Igår bjöd jag dessutom in alla till min avskedsfest som är den 7.11. på Källaren. Hoppas att så många som möjligt kan komma, men räknar med att vi blir på sin höjd 30 pers. Vilket skulle vara helt toppen!
Lägenheten har jag inte hört något mera om från teatern, men mejlade Anna idag och frågade hur det ser ut. Annars får jag sätta den på Kårens hemsida och hoppas att nån vill bo här... Jag kommer ju "bara" att plocka bort mina personliga saker från lägenheten, men herregud hur mycket saker det ändå sist å slutligen är! Kläderna får jag föra hem till Bruke men allt annat tänkte jag sätta i min kanakoppi här i källaren. Sista veckan blir bara att städa och fixa...
Igår bjöd jag dessutom in alla till min avskedsfest som är den 7.11. på Källaren. Hoppas att så många som möjligt kan komma, men räknar med att vi blir på sin höjd 30 pers. Vilket skulle vara helt toppen!
Standby
Jag har så fullt upp med skola och jobb för tillfället att jag knappt kommer ihåg att jag ska åka iväg. Dessutom är Kiko i Hamburg med båten (eller på väg hem...?) så jag blir inte påminnd om att jag ska åka överhuvudtaget och jag har inte hört något mera om varken flyg, seglingskläder eller avfärd. Jag lever vidare i min lilla bubbla här i Åbo.
Igår komponerade jag dock en 10-dagars meny, en väldigt preliminär sådan men ändå. Svårt att kunna ta beslut då man inte vet exakt vad man kommer att ha tillgång till och så vill jag kunna anpassa mig efter det dagliga utbudet där borta. Enkel men smakrik mat kommer det att bli, tycker varken om komplexa maträtter eller onödigt pjosk. Bra råvaror och enkla smaker. Jag märker så tydligt hur påverkad jag är av de tre kvinnorna i mitt liv när det gäller mat: mamma, min au pair-mamma (Nina) och min muminmamma (Ylva). De representerar alla så olika aspekter av matlagning och jag är så glad att jag fått influenser av dem alla. Husmanskost av mamma, det enkla franska köket av Nina och råvarukärleken av Ylva.
Kamera, en ny tröja och smink har jag visserligen köpt och jag intalar mig att allt är nödvändigt och förberedelser för resan. (Ah, en kvinnas självförnekelse.)
Igår komponerade jag dock en 10-dagars meny, en väldigt preliminär sådan men ändå. Svårt att kunna ta beslut då man inte vet exakt vad man kommer att ha tillgång till och så vill jag kunna anpassa mig efter det dagliga utbudet där borta. Enkel men smakrik mat kommer det att bli, tycker varken om komplexa maträtter eller onödigt pjosk. Bra råvaror och enkla smaker. Jag märker så tydligt hur påverkad jag är av de tre kvinnorna i mitt liv när det gäller mat: mamma, min au pair-mamma (Nina) och min muminmamma (Ylva). De representerar alla så olika aspekter av matlagning och jag är så glad att jag fått influenser av dem alla. Husmanskost av mamma, det enkla franska köket av Nina och råvarukärleken av Ylva.
Kamera, en ny tröja och smink har jag visserligen köpt och jag intalar mig att allt är nödvändigt och förberedelser för resan. (Ah, en kvinnas självförnekelse.)
The masterplan
Okej, nu har jag en halvtimme över innan jag ska slava framför TV:n så jag tänkte beskriva min resa och lista alla fakta jag vet.
Starten kommer att ske runt den 10.11 med flyg till Vigo på spanska västkusten. Jag kom på att jag faktiskt varit i Vigo förut då vi var Galicien runt 2005 med "handarbetsklubben". Minns att det fanns en mängd segelbåtar i hamnen där då och att dom sade att många börjar färden över Atlanten därifrån, men aldrig hade jag trott att jag skulle vara en av dom! Efter att vi har fått båten i segelskick, handlat mat och fixat så sticker vi iväg till Las Palmas på Gran Canaria. Och det blir min första gång på en segelbåt!
Vi kommer möjligtvis att mellanstanna på Madeira, eftersom ägaren kanske vill åka hem emellan och sen joina oss igen från Las Palmas just före vi åker iväg på the grand adventure. I Las Palmas kommer vi alltså att bunkra upp med mat och andra förnödenheter som man möjligtvis kan behöva under 3 veckors tid. Sen ger vi oss av! ...vilket borde vara runt den 25:e november.
Några dagar före vi åker iväg så startar ARC från Las Palmas, som är ett segelbåtsrally (om nu 10 knop kan kallas rally, min pappa hostar nog nu) över Atlanten med 250 båtar, så om vi har tur så kan vi kanske se någon annan båt under vår färd över. Den tiden vi åker är alltså den optimala att åka över och det är säkert då; hurricane season är över och passadvindarna borde göra så att det inte tar allt för länge.
Mer om ARC hittar ni på http://www.worldcruising.com/arc/index.aspx
Vi kommer att vara 5 personer som åker över. Kiko är skipper, Mark och Aleksi som har seglat länge och båda jobbat på Midnight Sun Sailing, ägaren Stefan Widomski och så... jag. Resan väntas ta 10-25 dagar, allt beroende på vindarna och om man lyckas hitta de rätta och snabba.
Båten, ah båten. Den är fin. Sådär att jag nästan blir småkär. (Förlåt pappa, jag vet att jag är uppfostrad med att ogilla segelbåtar... Men båt som båt?) En Finngulf 46, byggd i Skuru och utrustad med... allt. Båten producerar egen el och vatten (60l/timme), har satellittelefon=Internet, gasspis och nästan allt man kan tänka sig. Fråga mig dock INTE vilka segel vi har, fråga det först när vi är i Karibien. Dessutom har vi två toaletter och en dusch, med ståhöjd. Båten är för tillfället på väg till Hamburg för att ställas ut på båtmässan där och efter att mässan är slut så körs båten med lastbil till Vigo där vi tar över.
Båtens interiör.
Här ser den faktiskt liten ut... :)
Mera bilder på Finngulfs hemsida.
Väl framme i Karibien kommer vi att ha endera Martinique eller St. Lucia som hemmahamn. Sen gäller det att få så mycket charter som möjligt så att vi kan stanna där så länge som möjligt! Jag har dock sagt att jag vill komma hem till wappen, så förhoppningsvis ses vi på Vårdis och sjunger in våren! (Och då är jag brun som en pepparkaka... :P) Under tiden då vi chartrar så är det jag och Kiko på båten, möjligtvis någon till. Båten har bara 6 sovplater.
Jag har satt upp några mål under den här perioden:
1. Lära mig segla. Borde fixa sig. :)
2. Lära mig snorkla. Jag MÅSTE komma över min rädsla för att vara under vatten och jag hoppas att vi har så mycket ledig tid att jag hinner lära mig snorkla.
3. Bevisa åt min mamma att jag klarar av mer än vad hon tror.
4. Mogna, få mera skinn på näsan, bli mer självständig, hitta mig själv och allt det där andra vanliga tramset.
3. Bli brun. Hah. :P
4. Hitta Jack Sparrow. (Därav namnet på bloggen.) Det är min huvuduppgift. Okej, det lär ska vara ett piratfritt område vi rör oss i, men kanske bara en skymt av honom i horisonten? Visserligen skulle Will Turner duga oxå, jag kan leka hans Elizabeth.
Starten kommer att ske runt den 10.11 med flyg till Vigo på spanska västkusten. Jag kom på att jag faktiskt varit i Vigo förut då vi var Galicien runt 2005 med "handarbetsklubben". Minns att det fanns en mängd segelbåtar i hamnen där då och att dom sade att många börjar färden över Atlanten därifrån, men aldrig hade jag trott att jag skulle vara en av dom! Efter att vi har fått båten i segelskick, handlat mat och fixat så sticker vi iväg till Las Palmas på Gran Canaria. Och det blir min första gång på en segelbåt!
Vi kommer möjligtvis att mellanstanna på Madeira, eftersom ägaren kanske vill åka hem emellan och sen joina oss igen från Las Palmas just före vi åker iväg på the grand adventure. I Las Palmas kommer vi alltså att bunkra upp med mat och andra förnödenheter som man möjligtvis kan behöva under 3 veckors tid. Sen ger vi oss av! ...vilket borde vara runt den 25:e november.
Några dagar före vi åker iväg så startar ARC från Las Palmas, som är ett segelbåtsrally (om nu 10 knop kan kallas rally, min pappa hostar nog nu) över Atlanten med 250 båtar, så om vi har tur så kan vi kanske se någon annan båt under vår färd över. Den tiden vi åker är alltså den optimala att åka över och det är säkert då; hurricane season är över och passadvindarna borde göra så att det inte tar allt för länge.
Mer om ARC hittar ni på http://www.worldcruising.com/arc/index.aspx
Vi kommer att vara 5 personer som åker över. Kiko är skipper, Mark och Aleksi som har seglat länge och båda jobbat på Midnight Sun Sailing, ägaren Stefan Widomski och så... jag. Resan väntas ta 10-25 dagar, allt beroende på vindarna och om man lyckas hitta de rätta och snabba.
Båten, ah båten. Den är fin. Sådär att jag nästan blir småkär. (Förlåt pappa, jag vet att jag är uppfostrad med att ogilla segelbåtar... Men båt som båt?) En Finngulf 46, byggd i Skuru och utrustad med... allt. Båten producerar egen el och vatten (60l/timme), har satellittelefon=Internet, gasspis och nästan allt man kan tänka sig. Fråga mig dock INTE vilka segel vi har, fråga det först när vi är i Karibien. Dessutom har vi två toaletter och en dusch, med ståhöjd. Båten är för tillfället på väg till Hamburg för att ställas ut på båtmässan där och efter att mässan är slut så körs båten med lastbil till Vigo där vi tar över.
Båtens interiör.
Här ser den faktiskt liten ut... :)
Mera bilder på Finngulfs hemsida.
Väl framme i Karibien kommer vi att ha endera Martinique eller St. Lucia som hemmahamn. Sen gäller det att få så mycket charter som möjligt så att vi kan stanna där så länge som möjligt! Jag har dock sagt att jag vill komma hem till wappen, så förhoppningsvis ses vi på Vårdis och sjunger in våren! (Och då är jag brun som en pepparkaka... :P) Under tiden då vi chartrar så är det jag och Kiko på båten, möjligtvis någon till. Båten har bara 6 sovplater.
Jag har satt upp några mål under den här perioden:
1. Lära mig segla. Borde fixa sig. :)
2. Lära mig snorkla. Jag MÅSTE komma över min rädsla för att vara under vatten och jag hoppas att vi har så mycket ledig tid att jag hinner lära mig snorkla.
3. Bevisa åt min mamma att jag klarar av mer än vad hon tror.
4. Mogna, få mera skinn på näsan, bli mer självständig, hitta mig själv och allt det där andra vanliga tramset.
3. Bli brun. Hah. :P
4. Hitta Jack Sparrow. (Därav namnet på bloggen.) Det är min huvuduppgift. Okej, det lär ska vara ett piratfritt område vi rör oss i, men kanske bara en skymt av honom i horisonten? Visserligen skulle Will Turner duga oxå, jag kan leka hans Elizabeth.
Första hjälp
Första steget mot mitt nya liv. Jag har hela tiden planerat (jo, ni vet ju hur jag planerar...) att återuppliva min blogg (jo, jag har bloggat förut...) när jag ska bege mig ut på mitt livs hittills största äventyr. Nu börjar avfärden närma sig och jag har inte ännu riktigt fattat att jag kommer att åka. Ca 5 veckor kvar i Åbo under vilken tid jag ska tenta 4 kurser, lämna in min kandi, jobba, förbereda resan och hinna umgås med mina vänner och familj. Och ändå sitter jag här som om jag vore utan någon tidspress. Ibland förstår jag mig inte på mig själv.
Men iaf. Här kommer jag att blogga under tiden jag är borta. Vi kommer antagligen att ha en gemensam blogg för båten under överfarten (vi har Internet) så det kan hända att min egen blogg blir försummad under den tiden, men före och efter kommer jag att hålla hus här. När jag får ytterligare tid över så ska jag sätta ut lite fakta om resan åt er som jag inte hållit så uppdaterade (läs: alla utan mina allra närmaste vänner) så att ni får en bild över vad jag ska göra.
Jag är ganska reserverad eftersom jag ännu inte har en flygbiljett till Vigo = jag vågar inte riktigt ännu tro att jag ska åka iväg. Men inombords jublar jag. Tro mig. :)
Ps. Jag har lovat mig själv att vara brutalt ärlig när det gäller mina känslor. Jag behöver ett forum för att kunna uttrycka vad jag känner (nej, Internet är kanske inte den optimala platsen för det, jag vet) och jag tänker inte försöka försköna verkligheten bara för att ni ska tro att jag har det bra. Det kommer att bli en tuff resa psykiskt, men jag vet att jag klarar det. Som jag konstaterade förra sommaren, om jag klarade en hel dag ensam i kassan FC med kö ut till trappan utan att bli galen, så kommer jag aldrig att få ett nervsammanbrott. Det är bara att bita ihop och göra som Doris i Hitta Nemo: Fortsätt simma.
Men iaf. Här kommer jag att blogga under tiden jag är borta. Vi kommer antagligen att ha en gemensam blogg för båten under överfarten (vi har Internet) så det kan hända att min egen blogg blir försummad under den tiden, men före och efter kommer jag att hålla hus här. När jag får ytterligare tid över så ska jag sätta ut lite fakta om resan åt er som jag inte hållit så uppdaterade (läs: alla utan mina allra närmaste vänner) så att ni får en bild över vad jag ska göra.
Jag är ganska reserverad eftersom jag ännu inte har en flygbiljett till Vigo = jag vågar inte riktigt ännu tro att jag ska åka iväg. Men inombords jublar jag. Tro mig. :)
Ps. Jag har lovat mig själv att vara brutalt ärlig när det gäller mina känslor. Jag behöver ett forum för att kunna uttrycka vad jag känner (nej, Internet är kanske inte den optimala platsen för det, jag vet) och jag tänker inte försöka försköna verkligheten bara för att ni ska tro att jag har det bra. Det kommer att bli en tuff resa psykiskt, men jag vet att jag klarar det. Som jag konstaterade förra sommaren, om jag klarade en hel dag ensam i kassan FC med kö ut till trappan utan att bli galen, så kommer jag aldrig att få ett nervsammanbrott. Det är bara att bita ihop och göra som Doris i Hitta Nemo: Fortsätt simma.
